Man får bara inte tappa greppet! Sugen kan man väl få tappa ibland – men aldrig greppet! Man måste helt enkelt ha kontroll över sitt liv, vara oberoende!

Att gå upp i vikt innebär att man tappat greppet om kroppen. Man har mist kontrollen och sitt oberoende, för man har blivit beroende av mat. En vuxen, m-o-o-o-gen människa gör inte så, blir varken överviktig, anorektiker eller bulimiker, eller inkontinent för den delen, för då har man tappat greppet. Sen jag var liten har jag haft perfekt kontroll över tarm och blåsa. Hellre förstoppning än diarré, det är mitt framgångsrecept! Inte minsta väder har jag släppt i onödan. Det är löjligt att läsa på kvällstidningarnas hälsosidor hur de kallar inkontinens för det lite tjusigare ”överaktiv blåsa” när det bara handlar om ren förslappning. Som om det var nåt att eftersträva, den här ”överaktiviteten”! Kroppskontroll har jag alltid haft, aldrig smakat en droppe sprit, rökt eller använt svordomar. Mental och kroppslig kontroll är vad livet kräver. Då blir man nöjd och glad, lycklig rentav – men på ett kontrollerat sätt!

Det gäller att ha sån kontroll att de kan välja vilken cell som helst när det blir dags att klona en. För man måste se till att ha kontroll över existensen också. Den får inte upphöra hursomhelst, för då har man tappat greppet, mist kontrollen. Då måste man se till att vara klonad för att inte tappa greppet över tiden och den fortsatta existensen. Tidskontroll genom kloning är dagens lösen. Kontroll över evigheten. Det du! Det har inte ens Gud, så som han skött världen de senaste hundra åren!

Min agenda är fulltecknad de närmaste fem åren. Möjligtvis kan det finnas en lucka på en kvart den 17 januari 2014. Man måste ha tidskontroll. Tidsfördriv är inget för mej, det är ett ord jag hatar. Tiden skall icke fördrivas, den ska användas – på ett kontrollerat sätt, oberoende, så man inte tappar greppet. Sugen kan jag tappa ibland men eftersom jag hela tiden behåller greppet gör det inte så mycket, jag är snart i balans igen. Tappad sug kan lätt återställas bara man håller greppet, det har jag lärt mej.

Kaos och slump finns bara inte i min tillvaro. De är ett passerat stadium, de hörde tonåren till, om ens då. Ordning och reda ska råda! Hur skulle världen annars se ut?! Ja, just det, den ser ut som den gör därför att världens ledare tappat ett grepp och mist en kontroll de aldrig haft!!! Det har faktiskt aldrig rått ordning och reda här i världen, det är därför den ser ut som den gör idag! Ingen politiker i världen står för kontroll, ordning och reda på det sätt jag menar med de orden. De bara fjantar runt i underhållningsprogram i TV och har en massa löjliga skandaler och affärer för sej. Ska det kallas kontroll, oberoende, ordning och reda? En är överviktig och en rakar sej på fel ställen. Och så finns det partiledare som inte finns…Ska det vara så? Måste det vara så? Är det dagens politik? Vem behöver egentligen underhållas? Underhåll ni vägar och järnvägar, flygplatser och annat, men inte behöver svenska folket underhållas av politiker! Är det meningen politik ska vara rolig? Då mister man ju helt kontrollen när folk skrattar på fel ställen! Nej, fram med politiker som vågar vara humorbefriade och utan underhållningsvärde, som inte är överviktiga eller felrakade, inte pratar skånska eller super, inte låter som en pastor från Bibelbabbelbältet och inte är något slags ”taltratt”. ”Taltratt”, ja, de kallar det själva för ”språkrör”. Låter inte det som ”verbalt avlopp”, eller…? Allt det här visar bara att man mist kontrollen, tappat greppet, mist sansen. Varför mista sansen när det redan finns så många galningar på den här planeten?! Världen är galen och enda sättet att överleva är att hålla huvudet kallt, ovanför vattenytan, genom kontroll, behålla greppet, ordning och reda.

Det är därför jag mår så himla bra själv. Det är därför jag är så lycklig. Ja, jag skäms inte för att säga det, för lycka är att vara chef över sitt liv, att ha det i sin hand, styra tankar och känslor på ett kontrollerat sätt. Det finns ingenting som stör ordningen. Ingenting!!! (Avbryter sej plötsligt och ser sej oroligt omkring.) Förresten, vad har klockan hunnit bli? (Plockar upp en tändsticksask, skakar den så att stickorna rasslar, lyssnar intensivt och konstaterar belåtet): Nitton och trettiotre, prick. Bra, då är det dags för kvällens elchock. Skötarna hämtar mej om en liten stund, men jag hinner nog ta ett bloss och en pilleknarkare innan dess! (Plockar fram en cigarett ur ett tummat cigarettpaket och en fickplunta. Släpper sej ljudligt.) Där satt den. Det var djävligt skönt! (Innan han hinner tända cigaretten och ta sej en klunk kommer två vitklädda skötare med bister uppsyn in och tar honom under armarna. Han bara ler lyckligt när han förs bort.)