du sade

"du och jag... du och jag ska ströva bland stjärnor.
hand i hand ska vi gå från himmlavalv till himmlavalv"

jag sade

"livet är för kort" som den pessimist jag var.


jag sade

"du och jag... du och jag ska ströva bland vågår.
ströva där strömmarna för oss till ställen vi aldrig trodde var möjliga.
bara för att vakna upp ur drömmen bland stjärnor."

"men vi ska andas?" frågade du.

"alla andas vi tills vi vaknar" svarade jag.

du sträckte armarna i luften och utbrast

"SOM LIVET TER SIG I BÖRJAN AV ANDING SÅ SKA DET OCKSÅ FORTSÄTTA"

"med skrik och klagan... " suckade jag.

"ja" var du snabb att svara.
"och med din hand runt ett överdimensionerat finger"