Yttrandefriheten
är alltid helig
som den heliga kossan
på Kalkuttas grönsaksmarknad.

Kossan är helig
men dess frihet är besvärlig
tycks den torghandlare som är inskränkt
vilja bevara sitt revir och känna sig trygg.

Ingen kan motsäga yttrandefriheten
som utnyttjas av den billige konstnären
för att klättra lätt mot rikedomen
typ en offentlig kåtskådis på teven.

Ingen kan kasta sten
i Sveas spegel som speglar yttrandefriheten,
oliktänkande måste övas mot andra ändan,
aja baja den måste bevaras med grundlagen
även om det rinner blod ur den skäggiga fanatikern
någonstans i utanförskapet i den stora världen.

Är det yttrandefrihet vid moskén att provocera
som maktgalen politiker i ockupationsriket?

Är det yttrandefrihet i tidningen att kritisera
som ordblind författare i det demokratiska kungariket?

Den är ingen ominös satanisk häxjakt
och ingen ovänlig främmande fientlighet;
utan en salig yttrandefrihet,
liksom en indisk helig kossa
på västvärdens demokratiska fana.

/Handen, 26 april 2010, Jamal/