Vägarna, de gamla landlederna
leder inte längre dit de brukat leda
möter många konfysa vandrare
som går i labyrinter, som korsar sina
banor utan att lägga märke till varandra

min hemlighet avslöjar jag här, om ni så vill
det är jag som har gjort om vägarna,
lagt om deras banor, snirklat in dem i
nya rikningar som leder just ingenvart

liksom tiden, kan en väg vandras både
bakåt och framåt, men

också tidens gång är en annan

det vi brukade kallla nu
har inte längre någon innebörd

så sker allt samtidigt


den som försöker följa de gamla
stigarna, efter sin längtan
att se samma utsikter som förr
från toppen av sin ungdoms torn

blir varse att ingenting lägre
är likt något barndomsminne

jag har lockat vilse deras syn

och brett ut filtar av tidens väv