Att räkna tiden tråkar ut mig
själva tiden tråkar ut mig
jag räknar den tills den lider

jag räknar mina händer
dom är blå av köld nu
hugg av en så växer det
ut två nya som jag räknar

och jag räknar patriarker

patriarker räknar inte dagarna
deras händer är bundna
men det ser dom inte, dom

ser oändligheten som sin
ler sina överseende leenden
och räknar inte alls med
att någonsin räknas ut

insiktslösa, med blinda ögon
ser dom inte armeerna som samlas
beredda att kuva dem med ord
mina leksaksssvärd räcker inte
endast de vässade orden tar ifrån
dem deras överlägsna uppsyn

Ja, tiden tråkar ut mig
patriarker tråkar ut mig med sin

menlösa överlägsenhet