ringlar i sanningens flodfåror

jag försöker inte ens gå,
för jag vet att jag inte kan
de tunna väggarna stänger
alla vägar för mig med sin tystnad
då ber jag dig
- Stanna, sakta iallafall ner dina steg
bli kvar här och håll mig sällskap!

denna natt famlar vi fram
mellan sjok av gladpackplast
hängandes i labyrinter, draperier av
transparens omkring oss

ekar ljudet av märkliga frågor
korsar drömlikt luften som
märkliga spjut av silver
- Tager du denna blottlagda hjärna
till din äkta man, man, man, ekar det

jag svarar och svarar inte
du har stannat, jag har känt din andedräkt

och du väver dina vävar av silvertråd
av tid som passerar och stannar
i väven samlas synintrycken
fästade med nålar, i tidens väv

då vill du veta var jag bor, jag svarar

- Jag bor i ett elfenbenstorn
för den vackra utsiktens skull