Ibland glömmer jag bort
att klippa mina tånaglar
och förundras sen när
skorna inte går på

ibland glömmer jag att
vara en riktig människa
då hittar jag mig själv
i tankedrömmar bland bråte

vildsint och en smula
efterbliven börjar jag
ensamhetssjunga och
tala för mig själv, jag sjunger
mina sånger från skirare tider

då älvorna dansade bland
snåren och det fortfarande

fanns något lite hopp