Denna midsommarafton
såsom kärleken
vill jag vara där bland
dem som längtar

sorgliga är de
längtande kärlekarna
som är utan mål
vinddrivna av tomhet,
att önska sig så
mycket så starkt
och med så svag syn

du är han och han

är du, nu är nu

så jag ber dig att stannna
ser din rygg, varför vänder du?

Därför att din själ har ett
hål, en krater, svarar du

ja, så är det för mig
att vara människa, och ändå
sakna förmågan
att låta kärlek beröra själen
min kärlek består endast
av min längtan efter den

så rösten sviker och armarna
sträcks inte ut efter din
frånvända kropp, den tunna
tråden av silver som löpte
mellan våra själar denna natt

var för kort

kontaktytorna förmådde inte
leda oss samman av brist på

beröring