Viljan
är ensam om natten

sittande på en bänk
huggen i sten är viljan
men ensam är hon vars vilja

väntar och vill

talar självspråk och längtar
blomdoft i trädgård, dagg faller på
nattfjärilar mot lampan, studsar
om och om igen, mot lågan in i eld

sjunger hon sent sin sång

sist nattskärrans knarrande
spökljud, vid sjön hör lommens
gälla skrik
hennes vilja är döv och blind

kan inte skydda henne nu

viljan och priset