Ja, det var jag som gav honom namnet!

när han tagit det i besittning
uppenbarade sig den
Mexicanska ormguden
Queztalcuatl för mig
han sade att jag hade ett
förflutet om vilket jag

inte kunde tala

det namn jag hade givit mannen
förtärde mig ty jag
bar det åt honom
medans han levde det
som om vore det ett skämt

skildes jag sörjande från
Quetzalcuatl, gav bort
hans avbild till någon som
inte insåg dess innebörd

som att klä av sig
inför en eunuck

så begravdes jag själv
under ett lager med
gamla presenningar
som konserverats i den sista
höststormens salta vatten

saltet blev till en dröm av
minnen som till varje pris
måste hindras i flykten ut
i det ljus som var mörker då

men om nätterna drömde jag
oupphörligt om mina resor

Då bar jag åter min hatt