Ensamheten var antagligen svaret. Och valet att förbli ensam. Man kunde prata om friheten, av naturens behov av att få träda fram och så var det nog även i hans fall. Ändå skulle det vara en sanning som snarare var en konstruktion. Flera år i dåligt mående hade släppt taget om honom. Vikten hade minskats och ensamheten hade gjort sig påmind på ett sådant sätt att han föredrog sällskapet med sig själv. Ändå fanns det onekligen sexuella aspekter i hans agerande. Han njöt av att visa upp sig, av att synas, och då han kom hem på kvällarna fantiserade han om kvinnorna som han hade sett.

Rädslan att avslöjas, att sanningen skulle synas i form av hans erektion gjorde att han aldrig skulle kunna slappna av. Han var inte en av de andra, eller de som de utgav sig för att vara. Ändå var det här ett medvetet val som han hade gjort. Relationer av alla de slag var otänkbara, hans självförtroende på det området var för att uttrycka sig milt skadat. Det var inte så att han blivit bedragen eller sviken. Det hade säkert förekommit under alla de små korta och vilda relationerna som han haft, alla de där som varade i ett par månader. Nej det var just det faktum att han tycktes vara oförmögen att ha en relation.

Med åren hade hans längtan efter sexuella kontakter med kvinnor avtagit. I ärlighetens namn hade längtan försvunnit helt. Han kunde inte skylla på någon annan än sig själv, det var den bistra sanningen. Lögnerna var hans, och han hade använt dem för att ens kunna skapa någon form av relation, fast sanningen var att han bara ville ha tillfälliga möten, om ens det. Det kändes som han var förstörd och pestsmittad och borde hålla sig på sin kant.

Han kände sig annorlunda, de andra männen skulle gärna vilja ha relationer, men inte han. Den sanningen hade inte sjunkit in. Känslan av att vara pestsmittad gjorde att han höll sig på sin kant. Han kom för att skapa sig sexuella fantasier som han sedan kunde ta med sig in i ensamheten. Ändå slutade det alltid med att han fick erektion på stranden bland de andra nakna människorna och tvingades att ligga på mage. Efter en stund försvann lustan och tankarna jagade honom. Vem var han?

Då och då kom människor fram och sökte kontakt med honom. Han försökte vara artig, men inte mer än så, för han visste hur det låg till. Tanken var att man skulle kunna umgås nakna utan sexuella undertoner, prata och umgås naturligt och avslappnat med varandra. Men han var inte sådan, han var en lögnare, han var där för att samla in inspiration till sina onanifantasier.

Fast å andra sidan kunde han inte umgås med människor i andra sammanhang ändå. Det tycktes vara omöjligt att bibehålla fokus på vad människor sade. Och då han sökte kontakt verkade människor nästan bli skrämda och dra sig undan. Han hade sökt medlemskap i en nudistklubb, mest för att ta reda på var de umgicks. Någon gång tog han med sig en väninna för att bättra på fasaden som skulle dölja alla misstankar om att han var en ensam snuskig man. Fast egentligen var det ju det han var. Han var ju där för att se andra människor nakna, andra kvinnor och sedan gå hem och onanera.

Men det blev inte så mycket av det, varken tittandet eller onanerandet. Och orsaken till detta gjorde honom smärtsamt medveten om att det berodde på en lögn. Han slutade aldrig att förvånas över hur mycket han ljög för sig själv och för andra. Sanningen var om möjligt ännu mindre smickrande än så. Han befann sig på nudistbadet för att visa upp sig i förhoppning om att kvinnor skulle attraheras. Sedan med den tanken i minnet gick han hem och njöt av tanken på att kvinnor sett honom, betraktat honom och sedan blivit upphetsade.

Den tanken, det hoppet var den enda funktion som hans kropp kunde fylla på det planet. Han log åt sin egen person, vilken sorglig skepnad han var. Ändå var det det ärligaste. Det påstods att människan tänkte på sex flera gånger per timme. Han kom till ett nudistbad för att få inspiration till att tänka på sex, och inte ens bland nakna kvinnor lyckades han tänka på sex en längre stund.

Ändå fann han en njutning i att vara naken, att visa upp sig, någon kanske såg honom trots att han låg på mage. Om inte annat så medgav han att det var skönt att vara naken, och bara ligga där på stranden, fast det var ju inte syftet. Men å andra sidan det symboliserade det mesta i hans liv. I början hade han lagt sig i närheten av andra, men med tiden hade han lagt sig lite mer för sig själv. Han ville synas, men han ville inte bli störd.

Då och då hade han bjudit med sig okända kvinnor från nätet. De hade nappat och han visste någonstans inom bords att de var lika stora lögnare som han själv var. Om en kvinna ville följa med en man och bada naket som hon inte känt sedan flera år tillbaka hade hon med största sannolikhet andra förväntningar. Vem var han att döma? Han hade ju med dem för att kunna dölja sin lögn, nämligen den att han inte var en snuskgubbe och att han än mindre var en exhibitionist.

I början hade han tittat på kvinnorna i smyg, men ganska snart tröttnat på det. Deras bröst, deras sköten tröttade ut honom. Däremot fixerade han blicken vid deras ögon i förhoppning om att få se någon form av åtrå tändas i deras ögon. Styva bröstvårtor sade ingenting på en strand, det kunde vara det kalla vattnet, en vind som fick dem att huttra till eller något liknande.

Utan att det var meningen hade han blivit en av klubbens mest närvarande gäster. Han hade inte haft det som mål och anledningen var att han upplevde att han kunde tänka så bra där på stranden. Han var omgiven av folk, men ändå i fred. Det hade börjat med att en man som satt med i klubbens styrelse bett honom om att hjälpa till att bära lite saker, en stege och några verktyg. Folk sökte plötsligt kontakt med honom, och han hade ställt upp mest för att inte stöta sig med omgivningen. Då och då bad någon honom att vara med då de spelade beachvolleyboll, strandfotboll eller liknande aktiviteter. Han gjorde dom alltid till viljes. Och eftersom det oftast var män som bad honom att delta såg han ingen fara med det.

Det han inte var medveten om var att han drogs allt djupare in i världen som nudist, och hans tvivelaktiga motiv fick möjligheterna serverade på ett sätt som inte vore möjligt annars. Ändå så hade han tränat sin kropp, sprungit, lyft tyngder och ansträngt sig med det officiella målet att han ville må bra. Men hur mycket var egentligen fåfänga? Och om fåfängan fanns där, innebar det då inte att man ville synas, bli sedd? Och skulle man då inte kunna föra tanken vidare till att det handlade om ett bekräftelsebehov? Sanningar som smakade illa. Konsekvensen var däremot att han mådde bra, att han kunde slappna av och att han fick bekanta som han höll på lagom stort avstånd.

Det där skrämde honom dock, avståndet hade en tendens att minska, sommaren hade precis börjat och han hade ett långt års medlemskap kvar som klubben antagligen skulle vilja att han förnyade. Det hade redan börjat pratas om att äta middagar hemma hos folk då hösten kom, och platser i styrelsen. Förfrågningarna ökade om han tog med sig kvinnligt sällskap. Samtidigt fanns det en lockande tanke med det hela, människorna var trevliga, och det var kontakter som kunde vara bra att ha. Dessutom fanns det en liten grupp i gruppen som var singlar av båda könen. Den gruppen kunde förgöra honom om han tappade fokuset om sanningen.

Ärlighet, den riktiga ärligheten gentemot sig själv kom inte alltid av sig självt. Oftast så var inte självkritiken heller sanning. Lika lite som insikten om ens egna begränsningar. Det var väldigt få sanningar som han kunde fånga, oftast snuddade han bara vid dem innan de slank i väg. Andra människors åsikter var alltid spännande, men långt ifrån sanningar, de var ofta färgade av bedömarens egna erfarenheter, åsikter och oförmåga att se sanningen om sig själv. Andras sanningar var inte nödvändigtvis fel, men de behövde förädlas, granskas och ses ur perspektivet som just andras sanningar.

Han hade insett att nudistklubben slutat att primärt fungera som ett ställe där han kunde odla sina sexuella fantasier och snarare som ett ställe som han kunde fly till. Hela hans liv hade han haft ett behov av att fly. Det var antagligen det som var grundorsaken till att hans relationer inte hade någon som helst möjlighet att överleva. Han spenderade mer och mer tid på klubben. Han började utföra delar av sin träning på klubben, han begrundade livets alla vändningar där, han åt där och han umgicks där. Ändå var han noga med att hålla en distans, och därför undvek han singelklubben.

Då han vid något tillfälle tvingat sig själv att rannsaka sin egen självupptagenhet funderade han på om han skulle kunna memorerar de andras utseende så pass att han skulle känna igen dem i en affär påklädda. En period hade han övervägt att fotografera dem, skriva ut bilderna och märka upp dem med namn för att sedan memorerar dem för framtiden. Han var hopplös på att minnas folk, deras namn var som bortblåsta och var han träffat dem kunde han inte heller minnas. Det värsta av allt, och det som han skämdes mest av allt över var att han inte ens kunde minnas namnen på folk som han legat med, än mindre hur de träffats eller hur sexet var. Det var inte för att de var så många utan för att om de inte funnits i hans liv mer än en månad försvann de in i dunklet. Det skämdes han enormt mycket över, och han lovade sig själv att inte inleda något med någon förrän han hade bättrat sig på den punkten. Sålunda kunde han inte minnas folk som han träffade regelbundet nakna på en strand i mer påklädda sammanhang skulle han inte spendera någon tid i sängen med någon.

Sanningar var inte hans starka sida, lögner där emot intalade han sig att han behärskade, fast det var nog inte sant det heller. Däremot löften försökte han alltid hålla. Det var dock lite si och så i relationssituationer. Han var inte stolt över det, men det som hade hänt hade hänt, och han var fast besluten om att gå vidare och försöka skärpa sig. Så vad gjorde han egentligen på en nudiststrand? Samlade inspiration till sina onanifantasier? Eller skapade han möjligheter att försätta sig själv i besvärliga situationer?

Onanifantasierna, de förbannade onanifantasierna, de var lika svåra att fånga som sanningarna. Hela tiden gled tankarna i väg. En gång hade han försökt att se vad det egentligen var för tankar som snurrade i hans huvud ögonblicken innan han kom. Det var helt andra saker än vad han hade trott. De sanningarna var spännande, men inget som han någonsin tänkte prata om. Skulle sanningen fram så mindes han dem inte. För tankarna försvann allt som oftast och de var som raderade ur medvetet, de riktiga tankarna som smög sig in precis då han kom, de var borta då återhämtningen fått full verkan. Fantasierna skapade han som alla andra. De flesta kunde säkert bygga upp ett politiskt korrekt scenario som de fantiserade om. Men sekunderarna innan orgasm skenade de i väg för att sedan försvinna precis då återhämtningen var fullbordad. Vilken tanke fanns där då orgasmen kom. Den tanken var inte en konturerad fantasi, den insikten kunde räcka.

Onanifantasierna? Han reste sig upp. Solen stod som högst och brände honom på ryggen. Benen kändes stela och han tog sig sakta ner mot vattnet. Han hade blicken vid fötterna. Han lyfte blicken vid vattnet, han ville inte se gräs, vass och annat som flöt vid vattenytan, än mindre grumlet som kom upp till ytan då han vadade ut i vattnet. Onanifantasierna? Brisen som kom utifrån vattnet och drev in ytvattnet fick honom att huttra till. ”Gå rakt ut, vänd dig inte om, se inte tillbaka, gå bar rakt ut och gör det du ska” mumlade han för sig själv. Han ville skrika då vattnet nådde hans lår och några droppar träffade hans ollon som legat nertryckt mot badlakanet i sanden. Onanifantasierna hann han att änka innan han kastade sig raklång i vattnet.

Det slog till i hans kropp. En smärta som han njöt av spred sig i kroppen. Han kunde njuta av smärtan att tappa andan, att springa tills han var matt, att simma eller cykla sig trött. Mattheten efter att ha ansträngt sig en lång stund kunde ge honom endorfiner, och väntan inför en sådan prövning gav ångest och adrenalin. Det kändes som huden i ansiktet stelnade till, som om han blivit en marmorstaty, och han var säker på att hans ansikte aldrig mer skulle mjukna. Vattendroppar som rann från pannan samt solens strålar som reflekterades i ytvattnet gjorde det omöjligt för honom att se något de första sekunderna. Helt plötsligt var världen hans kropp och vattnet runt omkring honom. Det ögonblicket for tankar genom huvudet som sedan skulle försvinna vid återhämtandet precis som i samband med onani. Han undrade bara vad det var för tankar. En känsla av dödlighet? Kanske kände han liv snarare i sina andhämtningar, en medvetenhet om sin egna kropp då det kalla vattnet torterade hans lemmar och fick musklerna att stelna och huden att smita åt kring bisepps.

Onanin? Han vacklade i vattnet. Det kändes inte som om benen skulle bära honom. Onanin? Var det någon som såg honom, någon som tog med sig inre bilder av honom hem till sin säng? Han suckade då han insåg att där ute i vattnet var frågeställningen honom likgiltig. Han sket likgiltigt och uppriktigt i om folk överhuvudtaget såg honom. En smärtsam sorg spred sig inom honom. ”Ännu en bit av sexlivet som gick i graven.”

Helvetet började i den stund då han kom in till land. Sanden under fötterna, sanden som smet upp mot hans håriga ben var avskyvärd. Han hatade den med en intensitet, en avskyvärd känsla av att vara smutsig grep tag om honom. Ändå vägrade han att använda handduken. Han ville inte smutsa ner den med blöt sand. Huttrande stod han därför mitt på stranden naken med armarna utsträckta och hoppades på att solen skulle torka honom. Han ville inte ha sand på sin handduk.

Med en galnings tankar tvingade han sig själv att springa fram och tillbaka, naken. Nu visste han att folk såg honom, de skulle säkert minnas honom och prata om honom på kvällen, men inte på ett sexuellt sätt. Först sprang han ett par meter fram, vände och sprang tillbaka. Sedan sprang han längre sträckor bort från sin handduk och sin korg. För varje steg kändes det bättre. Värmen kom och rörligheten med. efter fyra vändor började han slappna av, efter åtta vändor började han känna sig varm och tyckte att kroppen svarade. Kroppen var nyckeln i hans sökande efter sanning. Han hade börjat med att lära sig sin kropp, hur den fungerade, hur den talade, han hade lärt sig att lyssna på den och känna den och acceptera vad den sade. Sakta men säkert hade själen sedan dragits in i samtalet. Själen hade tydligen en och annan sak att säga honom den med.

Han sprang fram och tillbaka och väjde för folks filtar och skor. Han sprang förbi planen där några spelade volleyboll, en fotboll som for i väg plockade han upp med ena foten och förvisade sedan bollen till ägaren med en hård och rak pass. Musiken från klubbhusets veranda nådde honom. Gyllene tiders ”jag går och fiskar” fick honom att le. Den låten ansågs vara en av de meningslösaste låtar som gjorts enligt de flesta. Ändå tyckte han att den sammanfattade en hel livsfilosofi, det var ju det han gjorde nu, han gick och fiskade. Han lade ifrån sig allt och bara stack, flydde, återhämtade sig och bara försökte koppla av. Allting sammanfattades i de där textraderna.

Kanske var det inte längre en fråga om onani, det kanske handlade om att återhämta sig, som om han var på ett behandlingshem. Han hoppades att den insikten var en lögn, för vore det sant skulle det betyda att hans undermedvetna tyckte att han var för sliten för att kunna fatta beslut själv och helt enkelt lurat in honom i detta med förevändningarna om sexuella fantasier, lögnaktiga förhoppningar om att andra skulle bli kåta av att se honom. Den exhibitionistiska sidan som han blivit så glad över att finna kanske inte heller var sann. Om inte ens den fanns då fanns det nog inget spännande med honom, åtminstone inte på det sexuella planet. Inte undra på att kvinnorna tröttnade. Om han varit mer spännande sexuell kanske de hade kunnat hantera det mesta. Fast å andra sidan så var ju hans mycket svala agerande i sängen en stor del av lögnerna som fick relationerna att falla. Och allt som oftast flydde han då han märkte hur larmet började ljuda. Behandlingshem, återhämtning.

Om det var ett behandlingshem, hans undermedvetna som skickat i väg honom för att återhämta sig visste han att det var viktigt att fånga tankarna, för precis som i vattnet eller som i sängen försvann de verkliga sanningarna in i dunklet då återhämtningen var fullbordad. Det gällde att klamra sig fast vid någon enstaka futtig sanning för att åtminstone ha med sig något in i livet efter återhämtningen. Det var ansträngande att locka fram sanningar, än mer ansträngande att minnas dem för att kunna ta lärdom av dem.

På sistone hade han gjort sina visiter på klubben och stranden mer hemmastadd. Det innebar att han alltid hade med mig en bärbar dator med trådlöst internettuppkoppling. Han kunde ligga på stranden och se på film eller lyssna på en ljudbok. Han hade allt mer försökt visa att jag inte sökte kontakt. Denna dag var inget undantag. Plötsligt kastades det en skugga över honom och datorskärmen. Han slöt ögonen innan han vände på huvudet för att se vem som var där. Han tvingades att vrida hela min kropp och skugga ansiktet med hjälp av handen. Det stod en naken kvinna vid min sida. ”Ursäkta men skulle jag kunna få kolla om jag fått några meddelanden på facebook?”

Plågat räckte han över datorn och kvinnan satte sig ner bredvid honom med laptopen i knät. Under tiden som hon väntade på att startsidan skulle komma upp frågade hon honom ”är du äkta vara eller en snuskgubbe som kommit hit för att smygtitta.” Han förstod att hon skämtade men han svarade lugnt med eftertänksamhet: ”jag är inte äkta vara, jag är en bluff. Jag är här för att jag njuter av att andra tittar på mig och hoppas att någon ska bli tänd av det.” Hon lyfte blicken från skärmen och såg granskande på honom. ”Har du haft någon framgång?” Han ryckte på axlarna. ”Jag har inte haft ork och fråga.” ”Så du är ute efter sex on the beach?” han skakade på huvudet. ”Nej jag gillar inte den drinken” hon såg på honom med uppspärrade ögon. ”Du spelar dum va?”

Han lät bli att svara på frågan direkt. ”Nej jag vill inte knulla på stranden, jag är mycket perversare än så, jag hoppas att kvinnor ska bli kåta av att se mig, gå hem och smeka sig själva under tiden som de tänker på mig.” ”Men du hur ska du veta om du når framgång?” han såg henne rakt in i ögonen. ”Det vet jag inte och det är det som är finessen med det hela, det förenklar livet, fast både jag och den eventuella kvinnan som onanerar blir ändå delaktiga i varandras sexliv utan att egentligen involvera varandra. Det är ganska praktiskt.”

Han lade sig ner på rygg och väntade på att hon skulle bli klar med datorn. ”Och genom att ligga på rygg hoppas du nu på att jag ska bli kåt och gå hem och onanera och på så sätt kommer vi ha ett gemensamt sexliv utan att vi vet om det?” Han svarade kort ”jag vet inte, jag vet inte om jag hoppas på att du ska bli kåt av att se mig ligga här på rygg eller inte. Men då jag ändå varit så ärlig mot dig tänkte jag visa dig alla sidor av mig och se får du liksom välja själv, fast du behöver inte berätta för mig hur vida du blir kåt eller inte. ””okej, ponera att jag blir kåt, varför vill du inte veta det?” Han reste sig upp på armbågarna och såg henne rakt in i ögonen. ”Om du berättar då vet ju jag, och du vet att jag vet och ja då blir allt det okomplicerade genast komplicerat. Det är ju ganska logiskt eller hur?” Han skyndade sig att se på henne med allvarlig min. ”Nej jag vill med bestämdhet inte veta, det är min uttryckliga önskan att inte få veta om du använder mig som onaniobjekt. Oavsett vad som händer så vill jag aldrig veta.”

Han försökte memorera hennes utseende. Hon hade blont hår, ganska kortklippt. Hennes axlar verkade ihopsjunkna. Ansiktet var smalt, medelängd, fötterna såg ut att vara små och huden på knäna såg ut att vara hård. Hennes fingrar var låna och smala. Han märkte att han undvek eller sköt upp tankar kring hennes intimare delar som kom det vore ofint att gå rakt på sak, eller som det skulle bekräfta för honom att han var en lögnare, att han skulle märka av att vissa primitiva tankebanor ändå fanns där fast att det aldrig resulterade i något långvarigt. Hennes bröst, hennes högra bröst var mindre än det vänstra, hennes könshår täckte mer än vad som var på modet, men han hade kunnat ana sig till att delar av området hade skövlats på sin hårväxt. Rumpan var inte hängig, men inte heller nämnvärt välfylld. Han ville inte fortsätta kartläggningen. De andra kroppsdelarna hade varit mer spännande, men nu hade han besudlat den njutningen så han tänkte på något annat.

”Jag tror inte på dig.” han blundade då han svarade: ”Det gör du rätt i jag har precis insett att jag är en mytoman.” ”Jag tror inte du är så farligt pervers, jag sitter här naken bredvid dig du har sett mig i ögonen och måste ha sett resten av mig men du har inte stånd.” Nu skrattade han till, ett cyniskt skratt. ”Jag är impotent.” ”Jag är impotent fast bara i andras närhet, inte i min ensamhet, men du vet väl att de flesta pervon är det. Den slaknar ofta för våldtäktsmän under själva akten.” ”Skämtet börjar bli lite smaklöst” fräste hon. Han funderade på vilka delar som egentligen var ett skämt, det mesta kändes som ett torrt konterande. ”Jag vet inte vad jag är eller vem jag är. Och jag börjar tvivla på om jag någonsin kommer att få reda på det, fast jag gillar tanken på att någon kvinna ser mig, går hem och onanerar. Det kanske är egot eller möjligen en exhibitionistisk läggning.” Hon lade huvudet på sned och sa eftertänksamt ”exhibitionister vill väl känna en känsla av förnedring, lite pinsamt lite skamligt, du tycks inte vara så skamlig, mer stolt och ändå tillbakadragen.” Han avbröt henne ”har du fått några mail?”

Hon lade ifrån sig datorn. ”Du är inte pervo, du är inte äkta nudist, egentligen inte blottare heller och jag har svårt att tro att du är impotent…” han lade till ”men det lutar ändå åt det. dansar nudister med varandra nakna, och dansar de tryckare i så fall? Du får ursäkta frågan men eftersom jag dels är ny i dessa sammanhang och dels inte är äkta nudist så är jag lite nyfiken. Jag vet, har fått erfara att nudister lagar mat nakna, de ser på tv nakna, de gör det mesta nakna och ibland tillsammans med andra, men dansar de tryckare tillsammans med varandra nakna på någon liten nudistdansplats? Att de gör det hemma två och två kan jag tänka mig, men går de ut en lördagskväll för att dansa tryckare nakna på något ställe?”

Hon stirrade på honom. Länge betraktade hon honom. ”Jag vet inte, jag vet faktiskt inte.” ”Nej, jag har då rakt inte sett några affischer där det står något om det.” ”Du ser vältränad ut…” han suckade teatraliskt ”Det var snyggare än att fråga om jag var singel, ja jag är vältränad, det gör mig mer attraktiv som onaniobjekt. Det är ju ändå därför jag är här.” Hon satte sig tillrätta och han bjöd henne med en gest att dela filt med honom. ”Så vad gillar du?” han såg på molnen, de vita fluffiga molnen som drog förbi i skyn. ”Jag gillar orkidér , de ser ut som utläkta kvinnokön. Kvinnan lutade sig bakåt och förde in sin hand mellan benen och hon skrattade då hon gjorde en antydan till att öppna sig framför hennes ögon. Det var tveklöst ett skämt. ”Ser mitt kön ut som en orkidé då jag öppnar mig?” Han låtsades att se på henne fast han fäste blicken vid hennes hårfäste. ”Jag ser inte, jag har solen i ögonen.” ”Av ren nyfikenhet, hur ser en kvinna ut som inte öppnar sig?” han såg på henne med ett leende som bredde ut sig över hela ansiktet. ”Som en trädstam där barken spruckit upp, du vet…”

Hon krökte huvudet bakåt. ”Jag undrar vad du skulle se i molnen. För att vara ointresserad av sex så vet du en hel del.” Han stönade, dels för han inte tyckte om utvecklingen i samtalet och dels för att hon inte lyssnade. ”Jag tycker visst om sex, så länge jag slipper utöva det med andra människor och i ganska så liten skala. Det är ju därför som jag är här, jag har utsett mig själv till ett fullt tänkbart onaniobjekt för kvinnor.” han såg på henne, han kunde inte hjälpa det, men han hade föredragit om hennes hår hade varit några centimeter längre.

”Jag tror inte du tittar ordentligt för att du inte vill bli kåt, ståndet i sig kan ju vara besvärligt, men känslan kåthet vill du inte konfrontera, den vill du inte hantera.” Han visste att det delvis var sant, det kanske var sant helt och hållet. Det var ju sant det där med ståndet. Möjligen var han rädd för konsekvenserna som kåtheten kunde ge, men inte kåtheten som sådan. ”Eller också har du väldigt svårt med tanken på att det finns män som inte blir kåta, som inte tänker på sex särskilt ofta, de flesta kvinnor brukar inte fixa det, tro mig, det är så jag blivit ensam varje gång.”

Den minst sagt trista ovanan av att vara otrogen tyckte han inte kändes bekväm att dela med sig av för stunden. Han skämdes för det, det var nog sant, men framför allt skulle hela hans argumentation falla, han skulle tvingas inse sig besegrad och det var ingenting han kände något som helst behov av. Dessutom hade han lovat sig själv att börja ett nytt liv, det där gamla destruktiva var över. Det var därför han sökte upp stranden, en nakenbadstrand. Många hade genom åren haft ett behov av att peka ut hans fel och brister. Dessutom brukade de inte vara sena att hitta en förklaring till hans fel och brister, de lokaliserade problemet så att säga, och det var ju fint av dem. Han däremot brukade inte agera så. Möjligtvis kunde han genom sitt agerande visa vad han tyckte och tänkt, men han skulle aldrig spilla en massa ord, kraft och tid på att tala om för folk vilka fel och brister de hade.

”Ibland tror jag det där med sanning är överskattad. Jag undrar vilket syfte den har. Jag har liksom svårt att förstå dess syfte och existens, men ändå så inser jag att sanningen alltid visar sig vara det bästa alternativet. Ibland fungerar sanningen som en bromskloss. Man minns att man kommer få stå för det man gör och då kan man plötsligt stanna upp. För några år sen hade jag nog inte gjort det.” Hon lade sig ner på sidan med ansiktet vänt mot honom på filten. Helt plötsligt såg hon avslappnad ut. Det var antagligen ansiktsuttrycket som vittnade om att isen brutits och man hade känt varandra på pulsen.

”Förr hade jag försökt förföra dig, jag hade trånat efter dina bröst, fukten från ditt sköte och den bekräftelse som du kunde ge, men mest a allt hade jag trånat efter vägen att fly, en flykt till dig, en flykt via dig, en flykt från dig.” ”Du skulle kunna få känna min smak, jag skulle kunna smeka mig själv tills mitt finger blir riktigt fuktigt, sedan skulle du kunna få slicka av det.” ”Vilken spännande idé eller så skulle du kunna berätta vad du heter.” Hon sträckte fram handen till en hälsning. ”Anna-karin”

Han tog emot hennes hand, och han log uppriktigt och varmt. Han höll kvar hennes hand i sin ett par sekunder som han spenderade med att studera hennes handrygg. Medvetet höll han kvar hennes hand in i det längsta, det var på snudd till att det gick så långt att det blev en märklig stämning. Då sa han plötsligt sitt namn. ”Hej Anna-karin, jag heter Niklas” han sa det med snabbt men med mycket mjuk och varm röst, sedan släppte han hastigt hennes hand och hon andades bokstavligen ut, eller så hämtade hon andan. ”Hämta andan” eller ”andas ut” det är en viss skillnad. Hans agerande hade sina skäl, genom att göra så fick intrycket fäste, hälsningen skulle inte glömmas bort, en markering hade gjorts samtidigt som upplevelsen blev bättre mot slutet. Det var inget som gick obemärkt förbi hur som helst och det var det viktigaste. Men ” hämta andan” eller ”andas ut” det är varandras motsatser, men skillnaden är svår att se om man inte är lyhörd.

”Okej”, han vände sig mot kylväskan, ”vill du ha lite mineralvatten?” Innan hon hann att svara tog han fram en burk till henne. ”Jag dricker inget annat, allt ska vara osötat är tanken.” ”Så läser du böcker?” frågade hon. Han skakade på huvudet. ”Nej inte nu längre, jag har bara ljudböcker. Det är praktiskare, jag hinner liksom ta en bok samtidigt som jag gör något annat. Jag har några där på datorn och en del filmer, men läser böcker, nej det gör jag ytterst sällan nu för tiden. Den senaste boken som jag läste var Johan Theorin och du då? läser du böcker?” Hon nickade. ”Jag formligen slukar böcker. Det är bättre än onani.” Han himlade med ögonen. ”Vännen, det är onani.” ”Och har du musik i den där maskinen?” han log. ”jag har så kallade mp3..”Hon nickade imponerat. ”och sen kan jag tydligen komma åt webradion, det sker via webben. Det där kan vi utforska sen, nu ska vi göra vad vi kom hit för.” ”Bli varandras onaniobjekt?” retades hon. ”Du kommer vara den av oss två som kommer stå där på stranden om trettio sekunder och tveka medan jag redan doppat mig. Det kommer kännas väldigt försmädligt, lite pinsamt och skamligt.” Han reste sig upp och började röra sig mot vattnet.

Han såg till att vara först ut i vattnet. Då han hörde henne komma efter saktade han ner sina steg. Han lät Anna-karin nästan hinna i fatt honom innan han kastade sig raklång ut i vattnet. Han var en man med en plan. Då han kom upp med huvudet ur vattnet såg han henne komma upp. Hon dök upp snett framför honom. vattnet täckte hennes skinkor, man kunde enbart skymta lite av höfterna, en antydan av deras runda form. Hennes axlar bar droppar av fukt och ryggraden var tydligt markerad. Precis som hon skulle vända sig om mot honom kastade han sig ner i vattnet igen. Då han kom upp och hämtade luft slog tanken honom som ett slag i magen ”onanin, tanken på att någon skulle onanera då de sett honom var som en bekräftelse på att de ville mer, som ett klartecken, då behövde han inte riskera att bli nekad och till intet gjord.” Det var en obehaglig tanke och han slängde sig rak lång i vattnet och tog sig in mot stranden. En bit från stranden inväntade han henne.

Dom hade torkat på filten, plockat ihop sakerna och begett sig till den lila restaurangen som klubben drev. Där såldes det mesta från mat till kvällstidningar. Dom hade satt sig utomhus och börjat äta en varsin sallad. ”Det värsta, det svåraste med nudistlivet är prylarna…” sa han mellan tuggorna. Hon såg på honom med en frågande blick. ”Var ska man stoppa solglasögonen, plånboken och nycklarna. Det ser så fånigt ut att vara naken och springa runt med en stor väska i en axelrem.” Hon skrattade och drack lite vatten. Trots att han erbjudit sig att bjuda henne på till exempel en öl så hade hon velat ha vatten. ”Jag vet, tanken på att springa omkring naken med en hatt som skydd för solen känns löjlig. Det är svårare att stå ut med än själva nakenheten.”

Dom hade tagit en varsin kopp kaffe och en varsin frukttallrik med jordgubbar, meloner, päron, banan och grädde och en bit choklad. Det var hans bidrag till menyn, men det hade han inte tänkt berätta för henne. Det skulle ha verkat skrytsamt. ”Är det här som rovdjuren drar sig undan för att söka skugga?” sa han och blickade ut mot vattnet. ”Nej det är här som rovdjuren och villebråden kommer för att dricka i någon form av samförstånd, de låter sin törst gå före hunger och liv” svarade hon. ”Jag tänkte på det där med att inte ha något på sig, inte ens en hatt, man får lite annat perspektiv på saker och ting, inte nödvändigtvis bättre perspektiv.” Han såg nyfiket på henne. ”Vad menar du Anna-Karin?” Hon log. ”Fåfängan, man ser på sin kropp på ett annat sätt för nu kan man inte dölja något, man vill framhäva vissa saker, dölja andra.” Han nickade. ”Fåfängan… den ställer till mycket, det är nästan lika illa som bekräftelsebehov och dåligt självförtroende, egot, egot sammanbinder allt.” ”Sexighet är mycket tyngre än snygghet. Sexighet är mer genuint, mer beständigt, det är till stor del ett personlighetsdrag.” Han såg på henne. ”Vad skulle du vilja dölja? Och hur skulle man kunna dölja något som nudist?”

Anna-Karin såg ut att fundera en stund. Hon lutade sig fram över bordet. ”Titta, en bit ner på vänster sida, nedanför vänstra skuldran har jag ett fult ärr efter att jag hade vattenkoppar, det skulle jag vilja dölja. Han rörde sig inte. ”Men titta då” befallde hon. Han reste sig upp, tog stöd med handflatorna i bordsskivan och kikade över hennes axel, ner mot hennes rygg. Han andades ut, han hade knappt kunnat skymta hennes stjärt. Hennes rygg hade mycket riktigt ett ärr. ”och hur ska du dölja det?” frågade han innan han satte sig i stolen igen. ”Man kan operera” sa hon eftertänksamt, eller så kan man tatuera över ärret. ”

Anna-karin skrattade högt då hon reste sig upp efter att han granskat hennes ärr. ”herre gud, jag har fått fruktsaft över hela mig, jag måste princip lagt mig i frukttallriken. Hon började dra med sina fingrar över kroppen där fukten hade landat. Hon fäste blicken vid honom och sträckte fram sin hand med spretande fingrar. ”Här, slicka rent dem, du ville inte smaka saften från mitt inre, nu får du smaka saften från frukten på min kropp.” han tog ett djupt andetag, och sedan gjorde han som han blivit tillsagd.

Han var tvungen att bjuda till och han kunde inte heller förneka sig själv all form av liv. Först försiktigt och generat sög han på hennes fingrar. ”Slicka” mumlade hon och spretade ännu mer med fingrarna. ”Det finns så många sätt att ha sex på. Du slickar mig, mina fingrar och jag spretar på dem som jag skulle ha spretat på mina ben, så som jag skulle ha öppnat mig själv för din tunga om den letat sig in, hela vägen längs med mina ben upp till mitt sköte och trängt sig in.” hon viskade fram orden med en darrning medan han gjorde som hon beskrev. Han började om, han började kyssa hennes fingertoppar, sedan slickade han insidan av hennes fingrar, förbi knogar och vidare in mot handen. Då smaken av frukt försvann och ersattes av smaken från hans egna saliv tvingade han sig själv att upphöra. ”Det finns många sätt att ha sex på, många frestelser.” ”Du blir kåt av att jag blir kåt av dig är det affärsidén?”

Nu hördes det att hon skämtade. Jag andades ut. För en stund sedan hade jag hämtat andan, nu andades jag ut. ”Det är affärsidén.” ”Det är både vackert och skruvat. Jag undrar om jag varit onaniobjekt, fast om jag varit det tidigare skulle det inte känts så bra.” ”Nej det förstår jag, exibtionisten vill ju vara det, det du beskriver är ju att vara det utan att själv ha den önskan. Men ja det är högst troligt att du varit det. ” Hon såg på honom med tillgjort uppspärrade ögon. ”Jag tror bestämt att du kostade på dig en komplimang, en som du uppriktigt menade.” han log ömt mot henne. ”Påtår?”

Det var som en gräns höll på att passeras. En gräns som inte fick passeras. Det var en princip, en önskan och ett krav för hans existens i detta sammanhang. Det var en prövning, en frestelse som han var tvungen att motstå. Samtidigt ville han inte begränsa sitt liv, inte begränsa livet, och inte heller förgöra det. det som gav honom hopp var att det inte fanns något som tydde på att hon skulle bryta hans önskan, hans bestämda önskan om att slippa få veta om hon använt honom som onaniobjekt. Det skulle han få behålla. Det gav hopp. Hennes små lekar var eggande, spännande, men samtidigt skrämmande, han kände sig lite trängd. Trängd och utsatt snarare än kränkt och besudlad, men trängd. Men samtidigt så var han säker på att han skulle få ha sina gränser i fred, han kände det, från och med nu skulle han få ha dom i fred om han inte släppte in.

Lika glad som han var att hon respekterade hans önskan om att aldrig avslöja om han blev hennes onaniobjekt, lika glad var han över att hon inte bett om ursäkt, börjat förklara saker eller inte backat då hon bad honom slicka av hennes fingrar. Hade hon backat, bett om ursäkt då hade det blivit genant, nu kunde de gå tillbaka till en avspänd situation, det var upp till honom om han kunde ta saker för vad de var.

Dom hade blivit sittande resten av eftermiddagen vid klubbens restaurang. De hade pratat om allt mellan himmel och jord. Spänningarna hade avtagit som han hade hoppats på. Det hade glatt honom. Efter en stund hade han kunnat börja slappna av och han märkte att hon också gjorde det. De hade pratat om varandras liv. Båda var de födda på 70-talet och det var det kommande årtiondet som de skulle fylla fyrtio, ingen av dem preciserade när utan nöjde sig med att konstatera att så var det. Hon berättade att hon jobbade som kock i ett restaurangkök inne i stan och han berättade om sitt jobb i butiken.

Folket hade börjat dra sig undan. Restaurangen hade stängt, men de hade suttit kvar medan personalen hade börjat plocka ihop. Men de förstod att det började bli dags för dem att också gå. De hade samlat kraft för att slita sig från trädgårdsmöblerna. Kvällssolen hade börjat sjunka. Då de rest sig upp hade hon stannat till mitt i ett steg. Han lyssnade och sade ”Peter Lundblads ta mig till havet?” de såg på varandra och nickade. Hon hade täkt föreslå ett dopp ändå.

Det var som om de ansträngde sig då de gick ner mot vattnet. Deras fötter var tentakler som försökte suga i sig minnet av den fuktiga sanden, händerna och armarna försökte fånga minnet av sommarkvällsbrisen. De sade inget till varandra på sin väg ner mot vattnet. De såg inte på varandra. Men den här gången gick inte han före Anna-Karin. Dom rusade inte ut i vattnet, det var som om de drog ut på det. Han hoppades att det skulle fördröja återhämtningen så att han skulle få en chans att fånga tankarna och känslorna som de var utan att de sedan skulle förädlas av minnets utjämnande av skrevor och kantiga hörn.

Andaktsfullt sjönk de ner mot vattnet och skar försiktigt genom ytan som börjat stilla sig efter dagen, ett vatten som börjat sin resa mot att bli spegelblank. Då han såg åt Anna-Karins håll såg han hur hon plöjde fram genom vattnet som får upp framför henne och slöt sig över hennes rygg. Människan är som vackrast i vatten. Det blir något trolskt då en människa stiger ner i vatten och låter elementet sluta sig omkring henne, låter sig tas emot av vattnet. Precis innan de vände om mot land stannade de upp en minut och vände sina ansikten mot solen likt paraboler som riktade in sig mot en satellit i skyn. Anna-karin sträckte sina armar mot skyn och föll handlöst bakåt och började simma ryggsim in mot land. Han följde hennes exempel.

När de kom upp kom de på att de hade sina handdukar i bilden. De blev stående en stund vid vattenbrynet och kände hur deras kroppar spände sig, andades och pulserade under den kalla blöta huden. Sedan gick de till en början med snabba steg mot bilarna för att sedan övergå till att springa mot restaurangen och parkeringen där bilarna stod parkerade. Det var lättast så, springa utan att vända sig om för då kanske avskedet till vattnet skulle omintetgöras. När de kom fram till sina bilar stannade hon upp. Hon tog tag i hans överarm och det syntes att hon lyssnade efter något. Solen föll med sina glödande strålar mot deras kroppar.

”Jag tyckte precis att de sade något på radion, vänta sa hon. ”Snabbt öppnade hon sin dörr och lutade sig in i bilen. Snabbt slog hon på radion. Det var reklamavbrott, och hon hittade snabbt radiostationen. ”Jag är nästan säker, vi får vänta och se…” ”Hur kunde du höra något alls ?” Hon svarade med en självklarhet som var förbluffande ”selektiv hörsel, de nämnde en av mina favoritlåtar… de sa att de skulle spela den efter reklamen.” Reklamen tog oväntat snabbt slut och innan någon radiopratare ens hann säga något ropades radiokanalens jingel ut ur bilen och sedan började toner spelas upp.

”Får jag lov” sa hon och innan han hann att svara hade hon lagt hans hand på hennes svank och sina egna runt hans hals. ”Vackert väder med Jakop Hellman. Lyssna på texten.” Han förde henne långsamt och lite tafatt. ”Slappna av och njut, jag lovar att hålla mitt löfte, jag ska aldrig säga någonting, oavsett vad som händer, vad än framtiden har med sig. Jag kommer aldrig yppa ett ord. Slappna av och njut av denna sång.” Han strök henne över det våta håret och började känna sig trygg och lugn. ”tack för i dag…” hennes ögon tindrade verkligen. ”Jag tror nog vi ses igen… tror inte du?” efter att tystnaden fått härska ett par sekunder för länge fortsatte hon: ”Vi är ju trots allt medlemmar i samma klubb.” ”Jag ska försöka att inte trampa dig på fötterna ”svarade han.

Deras kroppar drogs nära varandra. De kalla kropparna sökte värme hos varandra medan kvällssolen lade en slöja över dem. Han slappnade av när han kände att hans lem var för kall för att resa sig. Sakta placerade han ett ben mellan hennes. Han klev bokstavligen och bildligt in i dansen. Hennes fuktiga kind klibbade nästan fast mot hans våta axel. Varsamt strök han henne över ryggen och han ville blunda. Hennes bröst pressades mot hans. Värmen kom så sakta och fyllde hans stela ben. ”En dag ska jag bjuda upp dig med avsikt att sväva, du vet väl att två människor som dansar kan sväva. En liten, liten bit ovanför marken svävar dom fram. Det syns knappt, men de som upplever det vet att det verkligen är så.” Hon svarade med kinden mot hans axel. ”Jag känner inte gruset under fötterna så jag tror vi svävar redan nu.”

Han kände hur hon lyfte kinden från hans kropp och förde sina händer nerför hans rygg. Tummarna drog upp linjer längs med hans kropp och resten av hennes fingrar följde. Någonstans fann han modet att vila sina händer på hennes skinkor. Hon hade mestadels rört sig med ryggen mot solen och hennes rumpa kändes varmare än framsidan av hennes lår. Han kunde känna fukt mot sitt knä som han hade placerat mellan hennes ben som seden bjöd då man dansade foxtrott. Hennes mage rörde sig mot hans. Modet infann sig och han rörde sakta sina fingrar mot ärret som hon visat honom på ryggen.

Plötsligt lutade hon sig bakåt och lyfte sitt ben en bit över marken. Hennes underkropp pressades mot hans lår och han kunde känna hennes underliv. Hennes bröst blottades, men hans ögon jagade efter hennes hals. Den smala vackra halsen som ännu inte avslöjat hennes faktiska ålder. Ett halssmycke skimrade i den sjunkande kvällssolen. Då hon åter satte ner sin fot efter snurren tog han hennes hand i sin vänstra hand. Deras fingrar flätades samman utan tvekan. De svetsades samman och nu kunde de se varandra i ögonen.

Hon hade gröna ögon. Det fanns något spräckligt i de klara ögonen. Det gav en känsla av genuin skönhet. Så småningom skulle de klä på sig, byta ett par fraser och öppna möjligheten för att planera framtida möten, något som han skulle ställa sig positiv till. Han skulle se på henne då hon klädde på sig och han lovade sig själv att låta henne köra ut med bilden först så att han kunde se henne åka i väg. Sedan skulle han stanna kvar och hämta andan. Han skulle inte andas ut, han skulle hämta andan. Men det var sen. Nu ville han vara kvar i nuet den stund som var kvar. Hans tankar avbröts då Anna-karin plötsligt började sjunga tyst. Magin i texten gick inte att blunda för. Den fångade allt.

”En låt är inte så lång” viskade han mest för sig själv men hon hörde honom. Hon fnissade ”Det är inte ett samlag heller. Jag hade dille på att klocka samlagen under en period med hjälp av klockradion. Tiden från det att han kom in tills det var klart, då drog jag bort tiden för förspel, oralsex och liknande och låt oss säga så här, genomsnittstid för ett samlag och en vanlig poplåt är ungefär den samma.” Den här gången stördes han inte av hennes parallell till sex. ”Jag antar att med detta vill du ha sagt att det finns många sätt att ha sex på?” Hon skakade nöjt på huvudet. ”Nej jag vill bara ha sagt att man kan ha lika mycket utbyte av att dansa, åtminstone om man dansar med någon som får en att sväva.” Han strök henne över håret. ”Den komplimangen värmde verkligen… tack…”

Att dansa tryckare skulle kunna tänkas vara det som var det mest intima, men foxtrotten gav mer, den gav närhet, den gav möjlighet till ögonkontakt och samtal och den gav möjligheter att studera varandras väsen med ögonen inte bara känna. En hand höll fast henne, den andra strök undan droppar från hennes ansikte. ”Tänk om jag vill dansa lite till?” Hon såg spänt på honom. ”Dansa fler danser i kväll, eller dansa en annan gång?” Hon fick så bråttom att svara att hon snubblade över orden. ”Både och…” han lyfte blicken och såg mot den bländade kvällssolen. ”Jag har för mig att man alltid ska dansa två danser, åtminstone… ” Han hade lust att säga att han älskade att dansa och att han gärna ville gå ut och dansa med henne, men det skulle han överväga noga först. Det fans ingen anledning att rusa i väg och ge löften och planera framtiden.

”Tänk om nästa låt blir bugg?” han skrattade till. ”Jag kan bugga med, om än hjälpligt.” Han gjorde en snurr med henne så att han kom upp bakom henne och fick sina armar runt henne. Hans underarm trycktes intill hennes kropp precis under hennes bröst och hennes rumpa kom tätt intill hans kropp. Det våta håret i hennes nacke rörde vid hans näsa och hon lutade sin solvarma rygg mot hans bröst som fortfarande bar spår av kylan från badet. ”Men om det blir bugg bör vi gå upp i gräset, bugg dansar man bäst barfota i gräs… ” han snurrade ut henne och drog henne till sig för att återinta foxtrottens position. Han förde snabbt in ett ben mellan hennes och fångade upp hennes hand i sin vänstra medan han placerade den högra armen kring hennes kropp. ”Förresten spelar det ingen roll om det blir en bugg för jag har lovat dig två foxtrott.”