Han gick sen, när jag var
bunden vid hans vilja där

som skulle jag vara

hans rygg

så hade jag sett det i drömmarna
en rygg som går bort från mig

det blev en vana, ingenting oväntat

mannnen som gick naken
ut på klipporna och åtrådde
det fria havet, havet sjöng nu

kanske var det sjöjungfrur han hörde

inga tankar om kärleken, om kvinnan
och barnet, men om vidder
om horisonten och de fria fåglarna

jag stod kvar på balkongen
med barnet på min arm

hans rygg