Vi rör oss uppför, ständigt
uppåt, upp för branta backar

till häst, de brantaste
till fots genom täta granskogar
snart karg och vindpinad

genom skeva linser
se vi människorna
krymper de, blir mindre
och mindre inför

våra ögon

vi känner jordens kraft
dra i oss, nedåt

husen, deras hem
som lilleputhus, gårdar
hyddor och grottor

människorna är här
inte störe än barn men
med åldringars ansikten

och vi ser vatten
bäckar strilar mot dalen
den kalla sjön därnere

kraften

vågar inte stanna,
dragningskraften har
sitt grepp om oss nu

de små ser på oss med
förvånade uttryck
dessa är våra motsatser
i tanke och gärning

månen

vi slutar här, där vattnet
strålar samman i ett

detta är källan