Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hon imiterar livet

Var det så här det gick till att leva...
inte visste hon hur man skulle göra
imiterade hon dom andra

de som skrattade åt varandra
de som älskade någon annan

hade familj och tog hand
de som bedrog sina nära

där stod hon och tittade på
och undrade hur det skulle gå
när hon också skulle leva

titta dom dansar
titta dom pratar, och hör
hur de talar om vardags-saker
och om karlar, som uppför sig illa

- Men dom säger att dom älskar

männen dom talar om manliga saker
och om kärringar som tjatar

- Men dom säger att dom älskar

så märkligt, hon kan inte känna
hur deras kärlekskänslor känns

hon vänder tillbaka, förbryllad
till sin enslighet och begrundar

det är viktigt att ha

imiterade hon livet; allt en kvinna
skall ha har hon haft
en man, ett hus ett barn
bil och hund, ett välbetalt jobb
och kallprat om enahanda ting

hennes enslighets boning

med växlande framgång
imiterar hon livet upprepar
tar om från början

när det är dags skall hon

imitera döden




Fri vers av Ingela Svenson VIP
Läst 194 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2010-07-11 15:15



Bookmark and Share


  stenen/ Yv Ericsson
jag känner så fruktansvärt väl igen mig i din text!! så det är otäckt!!
ja här sitter man nu. whith no nothing..
låter så sorgligt, men jag sitter nöjd, och imiterar döden..
spar givetvis.
2010-07-11

  Suzy med punkterna
Fängslande...
2010-07-11

  Catharina Edin VIP
P.S. Bilden - den var lyckad!
2010-07-11

  Catharina Edin VIP
Det är så man lär sig prata och leva; man imiterar.
Men döden skall man dö, där går det inte att fuska, tyvärr dikt-damen, då är allt försent.
Snyggt sammanhållet kring ett viktigt tema!
2010-07-11
  > Nästa text
< Föregående

Ingela Svenson
Ingela Svenson VIP