När han talade till henne
med sin mörka
sammetsröst

när han tog
hennes hand
kunde hon inte längre
förhindra det som
måste ske

hon gick med honom

då fanns inget alternativ
hennes motstånd hade
för länge sedan upphört

hon gick med honom

han uttalade ord
som trotsade hennes artiga leende
och hon måste be honom
tala inte mer, för

varje gång han talade

mjuknade hennes vantro
hennes själ fylldes av

skimrande silverstjärnor

och hon
tvekade inte mer än
ett ögonblick, hon

gick med honom

när hans öppna ögon
hade hittat glipan
in till hennes
innersta svaghet

hade hon inte längre något

försvar