Fiskar och annat tjabbel

En dag, en torsdag var jag i en främmande stad. Det var vackert väder solen sken, himlen va molnfri. Det regna och blåste men skit samma, mörkt var det också, men i alla fall så var jag där och bodde på hotell men min mamma och min syster. Det kunde vart början på en underbar jag, men icke, den blev bara bra. Det hela började med att vi efter en heldag på stan och efter en fantastisk middag skulle gå på bio.
Vi kom dit ett tag innan filmen började så vi tog en fika i bions cafeteria.
Då hände det som kunde ha gjort dagen till underbar, en gud dök upp! (Gud kanske va fel ordval, kallar honom läckerbit istället.) Mitt hopp steg!
Jag som satt i min egen lilla värld och kollade på kommande filmer på en teve fick syn på honom, och hoppsan! Jag började stirra, upptäckte det och blev lite generad, men inte så att det märktes, nejdå. Jag tittade på teven igen, men uppfattade inte vad som hände på den. Nej, mina tankar var i en helt annan värld, och jag kunde inte låta bli o titta på honom så vad händer? Jo jag blir stirrandes igen! Denna gång tittar han upp och upptäcker mig, DÅ blir jag generad och tittar bort igen, på en ful plastblomma. Inte heller denna gång kunde jag låta bli att titta på honom igen, och nu händer det som inte får hända! Han går fram till en dum blondin (Jaja hon va brunett!) och ger henne en puss!
Mitt hopp är återigen nere på botten, bland andra döda fiskar! Jag som inte ens gillar fisk! Fiskpinnar skulle man ta och bränna upp, den är säkert ganska lätt för de få gångerna jag försökt steka fiskpinnar har det gått åt pipan, bränt. Och om man utvecklar brända fiskpinnar, alltså låter dem ligga kvar i stekpannan på tolvan så blir det brinnande fiskpinnar. Den enda fisken jag gillar är den jag fiskar själv, men det värsta är att jag knappt fiskar.
En gång fiskade jag och min kompis med trollsländor, perfekt om man vill ha mörtar. Inte ens katten ville ha dem.
Hur kan det komma sig att jag börjar prata om läckerbitar och komma över till fiskar, fiskar är ju inte ett dugg läckra, snarare fula. Läckerbitar luktar gått, det har de definitivt inte gemensamt med fiskar, de stinker fisk! Relativt logiskt kanske.
Undra hur det är att vara fisk, ganska fränt. Tänk att simma under isen, skulle jag vilja kunna, eller inte, vattnet är ju kallt då och jag gillar inte att frysa.
Men jag gillar att bada på sommaren, jag är som fisken i vattnet! Fasen också, jag skulle nog passa som fisk trotts allt.
Tänk om man vore en människa i en fisks kropp?,
Eller en fisk i en människas kropp. Läskig tanke, mycket läskig. Tänk om en del utvecklingsstörda människor egentligen är fiskar, det är därför de inte kan prata och beter sig lite lustigt.
Det där lät inte så bra, utvecklingsstörda beter sig inte konstigt, de rår inte för det.

Nu är jag trött på fiskar, jag vill skiva om någon annat. Det finns så mycket jag vill skiva om.
Jag vill skiva om alkoholiserade tonåringar, om metrologer, Barbie dockor, röda rosor och shampoo sorter. Jag vill skiva om krig och om Marilyn Monroe.
Det finns så mycket jag vill skiva om men jag vet inte vad jag ska välja, så jag skriver om revisorer, för de är så tråkiga!

På krogen:
Hej jag heter Lars och jag är revisor, får man bjuda på en drink?
Hör själv, hur kul låter det?
Jag ska inte bli revisor, jag vet knappt vad en sådan gör, men det låter i varje fall inte kul.
Men om det plötsligt skulle dyka upp en döläcker revisor, säga att han heter Andreas och vill bjuda på en drink så skulle jag inte tacka nej, eller jo, det skulle jag vara tvungen att göra, för jag är alldeles för liten.Men det finns ju faktisk alkoholfria drinkar!
Nu är jag trött på revisorer. När jag blir stor ska jag ha kul, eller jag ska ha kul innan jag blir stor också, det är ju det som är der viktigaste.
Har man inte kul och är lycklig, då är man nog turist i sitt eget liv.
Ganska tragiskt, att va på tillfälligt besök i ett liv som man tillvisso byggt upp själv. Eller inte tillfälligt besök, mera hamnat i en själ man egentligen inte är, eller formats till.
Ibland undrar jag hur vi är dem vi blev, och hur vi blev dem vi är.

Det vore nog egentligen bäst att jag höll mig till att prata om fiskar, det blir bara konstigt annars.
En del fiskar simmar i stim, jag brukar ibland stimulera min hjärna med att räkna dem.
Det var lögn, det gör jag inte men det lät bra och det är det viktigaste.
Jävla fiskar!

Alkoholiserade tonåringar, det gillar folk att skiva om så då kan lika gärna jag också göra det. De super som idioter, tecken på att de inte finns mycket att göra. Så man kan skylla på kommunen om man vill, att det inte finns illräckligt med fritidsaktiviteter. Men vad är det för mening med det? Det lär ju knappast bli bättre.
Är alkohol bra?
Fråga kvinnan med ärren efter de tio stygnen hon har på ögonbrynet, de har hon sin älskade man att tacka för.
Fråga de festande 17-åringarna som älskar livet att allt vad alkoholen ger.
Fråga föräldrarna till 14-åringen som kvädes av sina egna spyor.
Om man säger så här:
Om inte alkoholen fanns, och aldrig hade funnits, då kanske världen skulle se bättre ut?
Men vad hade hänt då? Jo, den idiotiska människan hade uppfunnit något värre!
Utan alkohol skulle Bengt Magnusson vara en arbetslös alkoholist, eller inte för det hade inte funnits någon alkohol.Han skulle i alla fall vara arbetslös. Varför? Jo, för mycket dumt händer på grund av alkohol och i nyhetsprogram så berättade de bara dumma saker. Så utan alkohol skulle det inte finnas något att berätta om och inga nyhetsprogram vilket innebär att Bengt Magnusson skulle av arbetslös.

Jag tänker på konstiga saker, just nu tänker jag på att jag inte vill att min kompis ska explodera, jag förklarade att det skulle bli kladdig, och vem vill torka inälvor?
Antagligen finns det någon idiot som vill det, någon jädra inälvsnarkoman som äter kokta tarmar och annat äckligt. En sådan skulle inte jag vilja pussa, även han hörde till kategorin läckerbitar. Tänk om det finns massor av sådana ute i världen, som man inte vet om.
Till exempel ett ungt par som lever gömda ute i skogen, knappt någon som vet att de existerar. De bor där och gör massa ungar som de sedan äter upp.
Läskig tanke, mycket läskig om jag ska vara ärlig.
Nu är det nog dags att sluta tänka, det har aldrig varit riktigt min grej.
Jag var i Ullared en gång, eller i ju för sig har jag varit där två gånger men det lät bättre att säga en gång.
Det är i alla fall en upplevelse för livet.
Det stället är fullt av galningar, desperata tanter som laddat upp i månader för att åka dit och bunkra upp julklappar till barn, barnbarn, barnbarnsbarn och jag vet inte vad.
Jag tror att de spejar någon konstigt på en när man kommer in där, man får köpmani. Så jag ska inte beskylla tanterna för att vara galna, jag är nog lika galen själv. Nästan i alla fall, jag köper kanske inte lika många maxi trosor i storlek XXXL.
Inte riktigt lika många i alla fall, jag föredrar hipsters eller liknande. Det beror endast på att maxi får mig att tänka på Ica stormarknad.
I ju för sig så är det inget fel på Ica stormarknad, för de säljer mat, och mat det gillar jag.

Är livet och helvetet samma sak?
I så fall så är kanske inte helvetet så hemskt alltid, men ibland är det rena helvetet.
Jag tror att djävulen är snygg.
Vad skulle annars meningen vara med att vara stygg så att man hamnar i helvetet hos djävulen?
I ju för sig så sägs det ju att snälla flickor kommer till himmelen, och att stygga flickor kommer hur långt som helst.
Då är jag nog hellre stygg, för om jag är snäll kommer jag till himmelen och jag gillar inte blått, gillar bättre rött.
Rött som i helvetet.
Men om det inte är rött där vill jag nog hellre stanna hemma.
Vart hemma nu är.

Mitt liv är så okomplicerat enligt andra, men är det inte vad jag själv tycker som räknas?
Tänk om jag hade bott i Irak, sett min familj och mina vänner flyga i bitar.
Mina minnen förstöras av en amerikansk bomb.

Mitt största problem är Blondinmaffian.
Få i blondinmaffian är blondiner, men jag tycker ändå att det är ett passande namn.
Jag gillar inte dem, särskilt inte en av dem. Hon har en röst med en särskild frekvens sån går igenom allt, det hjälper inte hur hög volym man har på mp3.
Vet inte hur många hörlurar som gått sönder på grund av att man försöker hålla hennes röst utestängd. Lite läskigt.
Blondinledaren utan sina anhängare är som en sommar utan glass.
Sommaren är uppbyggd av glass.
Alltså är det otänkbart.


En sommar utan glass är som en tonåring utan finnar, som en tant utan rynkor.
Det finns alltså vissa undantag, vissa som levet utan glass, men de är få.
Jag gillar nästan all glass, magnum, solero, iglo, daim, ja, nästan alla glassar.
Men inte shrek glass, den är grön, äckligt och får mig att tänka på snor. Och snor tycker jag inte om, gillar inte att vara förkyld, inte sjuk heller. Man är sjuk när man är förkyld, jag vet.
Jag har varit sjuk. Alla har varit sjuka. Men en del är sjuka jämnt. På ett eller annat sätt.
Det finns de med cancer. Alla tycks få cancer nu för tiden. Tänk om det bara är en mode fluga hos läkarna, att ge diagnosen cancer. Egentligen kanske alla cancer patienter har en massa andra, allvarliga sjukdomar.
Det finns de som är sjuka jämnt, som är hemma för att de har lite huvudvärk.
De som aldrig är hemma utan säger: det är inte så farligt.
Det finns de som är riktigt sjuka i huvudet, mördare, självmordsbombare.
Hitler.
Han var nog en av de sjukaste människorna som funnits.
Han var fan värre blondinmaffian.
Eller de är värre på sitt sätt, men han var ondare.
Jag skulle vilja döda honom! Bara det att han redan är död och att om jag dödar någon är jag inte bättre själv.
Eller jo, bättre en Hitler för han dödade massor människor.
Hitler borde vara hos de fula fiskarna nu, vare deras bekänt. Rätt åt den jäveln.

Min farmor är frän.
Jag ska bli som henne när jag blir stor.
Hon syr och stickar, även att hon knappt ser något, (hon ser ganska bra, men inte jätte). Mattor är hennes passion, hon väver dem i hundratals, i alla fall tiotals av dem. Vackra blir de.
Utan min farmor skulle jag inte ha funnits. Även det är logiskt. Ingen skulle funnits om inte dens farmor funnits.
Min farmor har även hållit mig vid liv genom att koka kräm. Jordbuggskräm, rabarberkräm, krusbärskräm, hallonkräm, blåbärskräm och nu fram på hösten äppelkräm.
Min favorit är blandningen av jordgubbe, rabarber och krusbär.
Antagligen skulle jag leva ändå, men jag skulle inte varit lika söt, för men blir söt av socker jag lovar.
Tyvärr så är jag diabetiker, så jag äter inte socker, därav mitt utseende.
Lite kanske beror på gener, men det mesta beror på vad man äter.
Jag äter mycket pasta, så snart kanske jag flyttar till Italien och börjar likna ett paket spagetti. Det vill jag inte så nu är pasta tiden över.

Äter man fisk blir man snabb, det har alltid min pappa sagt, men jag börjar misstänka att det bara var för att lura mig att äta fisk.
Jag gillar som sagt inte fisk.
Likheten mellan fisk och disktrasa är ganska stor. Skolans fisk smakar nämligen disktrasa med inslag av genmanipulerad dill. Det är smaklös så disktrasan tar överhanden.

Jag håller nog fast vid att jag skulle passa som en fisk, vare sig jag vill eller inte.
Bara fiskar får glass.
Det där med diabetiker var också lögn föresten, en ursäkt för mitt utseende.
Jag säger såhär: glass är livet, var sig man är turist i det eller inte. Utan glass skulle världen gå under.

Glass är livet,
Fiskar också kanske,
Men jag gillar dem inte,
Bara lite.