Vardagens lätta vanmakt
hade lägrat sig över resterna
av det som förr kallats

livsglädje

likt bråte i en gammal källare
täckt av leda occh fulhet

intresserade ingen

lirkade hon upp hänglåsen
till de inre gårdarna som

så länge varit tillbommade
och belagda med tystnad

av nyfikenhet och med
lätta fladderhänder, utan
att tänka över så noga vilka

stormar det kunde väcka
att bärande murar kunde rämna

runt ingången klättrade rosor

därinne var luften varm
och utan återvändo