När solen klarnar efter regnet
ångar marken, kommer sången
som en lätt sky
över de nedbrända ljunghedarna

askan efter förkolnade växter
känslan för de svåraste orden
de ingen vågade uttala
som därför måste brinna, utplånas

askan, som bildar stoder i
kvällssolens sista strålar

de ord som inte fick uttalas
blev till kött, besjungs
med hängivna röster

av de obegråtna barnen