Jag drömmer
om dagen då allting släpper
dagen när allting blåser iväg
när en stilla vårvind
omsluter min kropp
och tar med sig allt
som är för svårt
tar med sig allt det
jag aldrig velat ha
men inte kunnat leva utan

jag längtar efter dagen
då jag skrattar med mig själv
utan att känna skuld
då jag kollar in i mig själv
och inte ser sönderrivna barndomsfoton
inte ser skam och svek
inte ser ett förlorat och övergivet liv
inte ser mig själv
utan ser en mörkblå fuktig himmel
full av ljus