En bar med stolar pa gatan
en aldre man
gar in i sin port
vinkar glatt at gästerna

dom är samma

pa min gata vinkar ingen

denna gatan är inte min
jag är ju själv en främling

vid mitt hus rader kontroll
upprätthalles gränser

gemenskap är okänt

vandrade jag in som en läkare
helande fiendskap med min hand

jag tar inte parti

skeppssbruten sag jag precis
röken av en sparvagn försvinna

in i det violetta skymningsljuset

dimman är en pärlvit rök

jag begrundar att det var
en evighet sedan

jag biktade mig