Om dagen är natten en gra tanke
den tid da de glömda drömmarna
vandrar sida vid sida med
ärrade minnen

binder kransar at varandras sorger

hör ihop likt en sällsam gava

tva men endast en och en
är dessa uppfinnare av sagorna
likt en kamp att stilla sin starka och
obändiga längtan mot horisonten

den plats där himmel möter jord och hav
förtrollad, lockade dem att tala med
öppnade sinnen och tänka tankar,
bygga broar och plockar de sa sakta
in näten, forsiktigt sa att fangsten

ska förbli kvar däri