Din musa i bädd
månljusbeklädd
likt vemodigt vilande jord

En sal obeträdd
i änglavingsbredd
ditt invända anletes ord

Ett nalkande sus
nygryningsljus
så vackert dig skåda så när

Ditt svämmande krus
barmhärtighetsrus
de objudna banden beskär

Men skriv hjärtat, skriv
För allt du är värd
du dikta den vackraste strof

Ty musan är skyldig
och dig en värld
Din tillgivne egosof