dalande
genom rymders oändlighet

visste vi medens
sanningar,

kval
era skämt,
som val av tidens röta,

ni skulle se på då vi älskar varm natt sommarvinge i din hand
moral för konsten du fördömt i dagens matta sken,

jag tog din fitta som en nål i disigt hav
en spröd nyans av evig kärlek,

hörde ropen eka
allihopa skola se mitt öde,

du log blott och visste sant vår brand av kärleksnätters eviga nyanser utan slut

ty

havet hade ruttnat