Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Princess of denial


(7/7)

Med samvetet nedgrävt
Ångesten inlindad i balsam
Lyckas jag överleva
Undvika att torka ut i kris
Med en harmlös reva
Som ensamt bevis

Jag tömmer mitt huvud
och sänker mina krav
Jag plåstrar om mina sår
Ignorerar värken
Och glömmer igår

Men mitt i all kravlöshet
Gror samvetskval
Karaktären försvinner i medvetslöshet
Och i brist på moral

Jag gömmer inte sorgen
Men jag glömmer min själ
Jag skyr omsorgen
Och sympatin slår jag ihjäl

Ni säger att han förlåter
Om jag visar min ånger
Så jag låter ångesten eka
Men han gråter
För alla gånger
Jag lyckas förneka

Långt där inne
Skakar jag i min kärna
Känner hur jag flyr
Jag drömmer om att värna
Min gestalt, att vara dyr

Missbruka mig
Låt mig vara svag
Bada mig i håglöshet
Jag ska rätta mig efter dig
Om du erkänner mitt bakslag
Beviljar min passivitet



Så tvätta bort smaken
Det här är egentligen inte jag
Jag är alldeles för skör
Men sanningen är naken
Ensam är svag
Ensam dör

Jag ångrar mig givetvis
Tänker över mina synder
Jag skäms ihjäl
Men bara om du vill
Om det är vad som krävs
För att rädda min själ




Fri vers av Emma-Josefin
Läst 299 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2010-07-28 16:54



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Emma-Josefin
Emma-Josefin