Bara när det man håller kärt hotas förstår man precis hur värdefullt det är. När min andning känns svår vill jag inget hellre än att ha fungerande lungor. När jag nu ser på mig själv och känner min kropps tyngd mot sängen blir jag plötsligt medveten om varenda muskel jag har, om min hud, om mina fingrar, och jag känner en kärlek till allt detta som jag aldrig tidigare känt.

Hur skulle jag någonsin kunna vilja skada detta? Denna gåva jag fått. Att ha blivit satt på jorden med min själ och medvetande i en perfekt fungerande kropp med skarpa sinnen som har möjlighet att absorbera en perfekt vacker värld. Jag har möjlighet att se på det som är skönt och jag har fått en förmåga att kunna uppfatta skönhet och uppskatta den! Jag kan njuta. Av världen och av andra människor. Av dig. Jag kan se ditt vackra ansikte, höra ditt ljuvliga skratt, dofta på ditt underbara hår, röra vid din varma kind och smaka på din goda mun. Jag vill andas i din närvaro ännu mer än någon annanstans.

Jag vill bada och simma och känna det lena vattnet mot min hud. Jag vill springa barfotad över hela jorden och känna gräs, sand, jord och lera under mina fötter. Jag vill värma min kropp mot dig, vid eldar och under solen.

Jag älskar. Jag kan älska. Jag kan känna och njuta av den känslan i min kropp. Jag kan älska världen och andra människor.

Så mycket är möjligt. För att världen finns och för att vi finns i den och får ta del av den på alla sätt vi vill. Förstå det. Förstå det och du ska älska det. Uppskatta dina sinnen för de upplevelser de skänker dig. De bra och de dåliga. Lyckan som sorgen. För det finns.

Det är så enkelt att förstå att vi ska njuta av livet. Varför skulle vi annars kunna? Smaka på choklad, dofta på rosor, se vackra vyer, höra ljuv musik, älska med den du älskar. Känn eufori för att du är vid liv. Du är vid liv! Kanske bara en gång och det är nu. Kanske finns din själ kvar förevigt, men din kropp och dina sinnen lever nu. Älska livet. Älska dig själv. Andas. Njut. Så länge du bara kan.