jag såg en röntgenbild
en spik rakt mellan ögonen
in mellan hjärnhalvorna

men han överlevde




en bilolycka
hel familj borta, förutom två små
på vägkanten

tystnad
skam
och de kallar det



Livets lotteri



jag vill
tro på allt förutom Slumpen,
Slumpen
har inget hjärta, ingen logik och visar ingen nåd
Nåd nås
av Gud


säger andra men


om man inte kan då, återstår bara
Ovissheten...
återstår slumpen?
Alltså

resten, de som trodde att Tro var samma som att frukta
Gud
och valde att vända kinden till, för fruktan finns det tillräckligt av här i världen

hamnar dem
(jag vill inte följa med dit)
i limbo
i livets lotteri där
inget har mening
inget har mening kanske förens det har tagit slut
då börjar man tala om värde

när skadan väl är skedd

en värld fylld av siare och eftersmarta, tom på medverkare och deltagare



jag får ångest,
måste nypa mig i armen
för att påminna mig själv om smärtan
alla har känt, kan relatera till
och också
utan den
ingen mening alls
utan smärta
ingen mening alls


Slumpen är tom på smärta i ögonblicket, slumpen är smärta för eftersmarta.
jag tror på planen, jag tror på planen, jag tror,
jag tror.