Känslomässigt har jag inte förändrats sedan trettonårsåldern…

jo, visst har det högsta högsta och det lägsta lägsta filats ner en hel del.

Topparna och dalarna blev till ett streck…
men jag tror inte själva känslorna har förändrats alls

Jag fastnade där… vid tretton… nittonhundranittiotre…

… inte för att jag minns varför… eller hur… eller vad… ens vem jag var… eller du var… kände jag dig då?

Jo, en sak har utvecklats… mitt kära lilla guldfiskminne… allt faller bort…
… som vatten på en… umm… ja, guldfisk då…

Men jag tror inte jag glömmer…
jag tror inte jag är intresserad av någonting alls… det gör det svårt att minnas… någonting alls…

Jag kan inte säga, med klarhet, vad jag gjort idag… jag vet att jag var på jobbet (praktikplatsen)… men inte ett spår av vad som hänt eller inte hänt där…

Ärligt talat är det ganska befriande… ibland…

Visst känns det hemskt och meningslösheten stiger i huvudet ibland…

… men oftast är huvudet så tomt att det ekar…

Det känns lite som att man bara vikarierar i en bit av vandrande kött utan mål…

Fast vissa saker stannar ju kvar… jag minns att jag hällde kokande vatten över handryggen någon gång i veckan… jag minns att jag gjorde det men jag minns inte smärta och handen är oskadat… så tvivel finns ju där med…

Jag har lite ocd gällande mina tånaglar med… de får liksom inte ens sticka ut en enda milimeter… så jag klipper och (ursäkta bilden) biter… oftast till överdrift…

Men ingenting av det jag skrivit nu spelar någon som helst roll…

Jag är lugn just nu… det enda som hörs i mitt huvud är orden jag skriver när någonting inom mig försöker styra mina fingrar till de rätta tangenterna…

… och när jag slutar skriva… när jag väljer att sluta skriva… då blir det tyst… dagen är glömd för att den kommer falla bort… precis som allt…

I natt kommer jag sova, förhoppningsvis ett par tre timmar i alla fall… och i morgon kommer dagen kännas lika ny och lika skrämmande som alltid…

Normalitet kommer sjunka in… och glömmas bort… om och om igen…

Ointresse eller ej…

… idag är bara ännu en dag i den gråa massan kallat liv

Det passar mig perfekt… just nu...

/