Jag fick ett guldhjärta i present av min morbror.
Det var öppningsbart, vilket jag fann ironiskt.
Jag har alltid betraktat mig själv som stängd.
Kanske är det barnsligt.
Kanske är det rentav pinsamt.
Men jag lät hjärtat vara tomt.
Man kan sätta i en bild i såna där hjärtan.
Men det gjorde jag alltså inte.
Några vänner skrattade åt mig och sa;
-Ditt hjärta är tomt.

Jag betraktade det tomma hjärtat som en hyllning;
till min egen självkärlek.

Mina vänner tystnade kvickt då jag svarade;
-Jag har iallafall ett.