I stunder av min tillvaro känns livet som en låda med kattsand.

En kurrande katt kommer in och vispar runt bland sandkornen, hukar sig ned och lättar på trycket. Detta skapar dock avtryck.

Att rensa bort dessa avtryck är ej så svårt.

Värre blir det då om man ej rensar direkt och katten varit på besök ett par gånger och gjort både det ena och det andra.

Sanden är i total oordning Det klumpar sig överallt och stödet och kraften att rensa upp blir genast betydligt svårare att hitta.

..Om man blundar och väntar kanske det rensar sig självt.. eller?

Lådan förblir o tömd och det mår ingen bättre av, till och med katten slutar komma på besök.