Sa jag till honom att lyckan
finns i bergen och floderna

styrde jag oss dit

svarade han att jag var
alltför egensinnig

och skulle styras av
den som var starkare

med synen fördunklad av
skeva linser, en sjukdom
jag kallade kärlek

var min genomsyn satt ur spel

en plötsligt uppflammande och
oförklarligt vrede senare var

ramarna rämnade

remsor av sönderrivna
papper täckte golvet

och mina ögon