du är trasslig i håret
och jag löser alla världens problem
mellan de tre hörnen
och denna brinnande eldstad

i den sluga skuggan på marken
målas våra siluetter
vi är och tasslar och tisslar
endast iklädda ögonlockens blad

våra ormar har kastat sina gnistor
våra svalor av fjädrar byggt bo
vargarna har somnat i kullerbyttor
som lekande lodjur från leningrad

men vi tystnar mitt i en tanke
som om den fått rymden att rasa
flagor faller från väggarnas vinterbad

vad som helst en liten stund
att sitta och gunga på en trädgren
med minst tre miljoner i upplaga
rysk mytologi på entreprenad

men ingen räddning fanns för honom eller henne
och vem vet och ingenting
för det inträffar ju så sällan