Inte nu, jag vill inte nu
sa jag, min läxa

jag måste göra min läxa

när han tog tag i mig
försökte jag springa
det var därför han slog henne
fast det var mej han var arg på

jag var olydig

sen tog han mej dit iallafall
bakom vedboden
där brännässlorna växer
men jag blödde bara lite

jag fick inte berätta
det var vår hemlighet
sa han

och dom sa sen att
inga barn behövde göra
sådana saker
för att vuxna ville

men dom sa inte vad
barnen skulle göra
när dom vuxna ville

det var mitt fel
att mamma dog
det sa han

då hon låg på golvet
med blodet
var jag alldeles tyst
visste jag att det var
mitt fel, det var det

jag hade varit olydig

dom frågade mig varför
jag inte sprang eller skrek

min tanke blev alldeles stel
och min kropp

han sa att ingen skulle tro mej
ingen tror ett barn

sa han

men om han sa det igen
skulle jag lyda nu

skulle jag gå med honom

om han sa det
han bestämmer över mig
vad annat kan jag göra

han är ju min pappa