Han springer i trasiga gympadojjor i vintermörkret... & har ingen nyckel hem, (för han har inget hem), & inga busspengar.


Han ligger & fryser i en gammal rutten bil, men ingen orkar förbarma sej över honom.


Han silar T-röd, & slickar sina (lång)variga sår efter en evighet av svek, kaos & förnedring.

Hasse fryser ihjäl denna kalla decembernatt i bilen... efter alldeles för många rohypnol blandat med alldeles för många mogadon. (+ T-spriten)


I Himmelen blir det stor fest, & han blir äntligen Älskad & Sedd.
 (nu behöver han ingen nyckel hem)