Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Behöver inte föklaras


Det eviga ödet hos en tröstande

Du stirrar rakt fram
Dina Vita knogar
Håller hårt om
Ratten
Dina ögon säger ingenting
Men jag vet
Jag tröstar

Huvudet i kudden
Kroppen skakar
Tårar rinner
Stilla
Du har precis ställt in vår förlovning
Du är ledsen
Jag tröstar

Jag sitter stilla
Har slutat andas
Blodet står still
Du har bestämt dig nu
Kvällen då allt skulle lösas
Jag dör på insidan
Du tröstar inte.




Fri vers av Fenomena
Läst 277 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2010-08-08 12:59



Bookmark and Share


  katastrofromantiker
Svårt se ibland att någon annan behöver tröst. Svårt se utanför sig själv.
Jag dör på insidan.
Jag känner såväl igen det.
2010-08-17
  > Nästa text
< Föregående

Fenomena
Fenomena