Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
hm jag är lite för generös med att ge bort delar av mig själv


Snabbtinat i mikron

- Vad är det här? frågar den för mig relativt främmnade man som rotar igenom mitt frysfack och nu håller fram en knytnävsstor iskantad röd klump.
- Jaså du menar den gamla... det är mitt hjärta, säger jag generat och tittar bort.

Hans varma hand får iskristallerna att smälta och droppa ner på golvet. Hoppet vaknar och jag undrar om han inte vill smaka.
Han tvekar men nickar till slut (för visst var det väl så att han nickade? eller sänkte han kanske huvudet, svårt att avgöra)

Jag lägger det på en tallrik och snabbtinar i mikron.
Tar fram bestick och han sätter sig till bords. Spetsar med gaffeln för att hålla fast det, lägger sedan ett säkert snitt med kniven.
Jag står bredvid och tittar på, försöker dölja min iver i väntan på Något.
Han tar en tugga. Som följs av en andra. Den frostskadade klumpen tinar ytterligare, bildar små förhoppningsfulla pölar runtom. Jag vågar mig på ett leende. Han säger fortfarande ingenting trots mina blickar.
Reser sig sedan och spottar ut det han har i munnen, ner i vasken.
Spolar kallt vatten över och sköljer ner med apelsinjuice. Ställer glaset på diskbänken med en duns, går ut i hallen, fattar sin jacka, vidare ut i trappuppgången.
Jag hör ekot när portdörren smäller igen.

Jag springer till vardagsrummet, öppnar fönstret och ser honom gå längs med gatan, bortåt. Bort från mig.
Jag måste få veta, hör mig själv ropa ”var det för salt? för smaklöst? något fel på konsistensen?”
Jag möts av och lämnas med en svidande tystnad.
Går uppgivet tillbaka till köket. Plastar in hjärtat och förseglar påsen väl. Stoppar det längst in i frysen, bakom brödet, men låter det sticka fram, synas lite ifall någon kommer förbi en dag och vill ha hela.
På riktigt.






Fri vers av katastrofromantiker
Läst 1862 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2005-11-09 14:39



Bookmark and Share


  Connie VIP
Så himla bra. Älskar metaforer, den här är suveränt bra skildrat!
2015-01-14

  aol
naket så utlämnande skriftat, blev så beröd, så bra skriftat,
2013-07-21

  Elina Vacker
Lysande berättat. Absurt, men så mänskligt. Snyggt!!!

Elina
2013-05-14

  Anguis
Rått som fan, men gulligt på något vis samtidigt som det är tragiskt. Framförallt är det bildspråk på hög nivå. Väldigt kreativt. Läsvärt.
2008-09-21

    pladask
verkligen bra! gillar analogin, likheterna är slående. Eventuellt (om du vill jobba mer med texten) skulle du kunna utveckla metaforen ännu mer. Han kanske får se den där läckra apelsinjuicen på bordet och blir sugen på den istället... mycket mer lättsmält... hm, nu spårar jag ur. ursäkta. det är en grym text!
2007-02-18

  Lady_A
Oj, fantasin, nakenheten, innerligt ärligt utlämnat. Som varenda jävla lördagskväll när man står där och är fjorton år och disneybländad igen...
2007-01-18

  Dan Linder
jag bet mig i läppen i början...tänkte "nu blir det en hjärta-smärta-historia" men liknelserna och bildspråket är så smarta att jag charmades direkt av din novell. Sånt här vill jag läsa mer av dig. Och visst blir det bokmärke.
2006-01-05

  charlotta
tycker att den var väldigt fin och gripande. :)

fortsätt med ditt skrivande. ;)
2005-12-21

  Stefan Ek
Alltid lika underhållande att läsa den här...
2005-12-07

  Annicka
Otroligt bra.
Vilka liknelser !!
2005-11-24

  Fenomena
Vet inte hur jag ska beskriva det i ord.
Scenen du får mig att tänka på är underbar, komiskt men ändå så tragisk.
Nej...kärlek är inte lätt inte.
2005-11-13

  Daniel_78 VIP
Apploderar! lysande det här,
bilden du målar med underton är makabert fantastiskt,
var det för salt eller smaklöst (!)
Klapp Klapp Klapp!
2005-11-11

  stella
Kanonbra, intressant och sorgligt om när man inte passar.
2005-11-09

  TindraMaria
Helt underbar som idoljuryn på tvn säger jag du är bäst
2005-11-09

  Smultris
Du är ju så underbart bra... att du ens kom på den tanken ;-)

Snygg liknelse, verkligen...

*Överförtjust*
2005-11-09

  Janjohan
Jösses vad bra!
2005-11-09

  swimsus@gmail.com
Jag kan inte låta bli att fnissa åt scenerna du målar upp här, hur du skriker efter honom "Var det konsistensen det var fel på? Saltet? för kokt? För mört? " Fast sen så imponeras jag av liknelserna du drar upp, hur unikt du beskriver besvikelsen och hur sårad man kan bli av kärlek. Undertonen är sorglig. Fenomenalt..
2005-11-09
  > Nästa text
< Föregående

katastrofromantiker
katastrofromantiker