Vindruveplockarna
med sina bredbrättade hattar

svettränderna under armarna

stigar kantade av löv från rankor

bär armodet mellan tänderna och
korgarna med druvor mot höfterna

i sångerna som ekar mellan kullarna
ryms evigheten när

solen står högre än zenit

om kvällarna tänds facklornas
lockelser och rusets ögon
i mörker och skugga