… på gränsen

alltid på gränsen

så nära till varje liten känsla

tårarna samlas i ständig förväntan

… bakom ögonlocken

aldrig väller de fram

så nära… det krävs bara ord

inget mer

bara ord

… bara

som om ord någonsin bara är… "bara"…

man står och stampar

vägen är öppen

framåt, bakåt och åt sidorna

men fötterna vägrar lyssna

det är som om man sitter fast

i lim… eller betong… någonting kladdigt

och ytterst fånigt

jag borde ha en stor röd näsa

… storlek sextiofem i skor

och små små fötter

supa min skalle i bitar

och skära små hjärtan i fingernaglarna

… bara för att… varför inte

clownen i mig ser mig som en idiot

… jag är böjd att hålla med

dödgrävaren i mig undrar varför jag fortfarande andas

… en fråga som alltid kommer upp mot dagens slut

och jag då… vem jag nu än är i verkligheten

… meningslös och ytterst fånig

ganska stolt över min fånighet och meningslösheten

… ja… den känns lite blaha

av gammal vana liksom

… precis som alla dessa punkter

förut vad de mest där för att poängtera andetag

… små små pauser

men jag tror det har gått till överdrift nu

… inte för att jag har något viktigt att säga men

jag tror jag fastnat i ett levande andetag…

… mittemellan inhalering och den där vackra röken som skingras fort efteråt… när det är kallt eller ja… när man röker…

fast… jag har en känsla som vägrar försvinna… trötthet

… inte för att jag vill ha den eller för att det finns ett skäl till att den finns i mig…

men där är den… ett luddigt litet moln som omvälver hela mig

… jag skulle hellre vilja vara clown

en gigantisk röd näsa vore… eller ja, död vore ju intressant det med…

… som en paj rakt i ansiktet

myspysigt

/