min värld är full av ord
… ibland betyder de någonting… men oftast ingenting…
de är tankar strödda omkring som om de skulle kunna ta rot
… bilda meningar och meningar med både stor bokstav och punkt

det finns en verklighet och en overklighet i min inskränkta lilla värld
… de klipper i varandra… ibland ja, oftast nej...
men det är svårt att se i vilken man befinner sig ibland
… om ens det egna andetaget är sanning

visst, det är fridfullt i mitt tomma huvud
… lugnt och fint… anda skulle kanske kalla det dött
som en lördagskväll… ja, i alla fall för mig… det liv jag valt…
… helgen var alltid bara ett sätt att sätta punkt för veckan, inget mer

fast vad vet jag… jag tror det fanns drömmar i mig förut…
… jag minns inte riktigt… kanske var de också bara ord…
ord som värme, glädje, samtal… omfamning… och svåra ord
… ord som betyder saker, ting och händelser jag har lite vårt att förstå just nu

det är fånigt, jag vet att det är som en idiotiskt naiv liten egotripp
… introspektion är ett hemskt beroende… svårt att bryta sig ur…
jag måste dock erkänna att i den verkliga verkligheten
… den utanför lägenheten som plötsligt bara fanns här runt mig
utanför dess fyra väggar och datorns vägglösa, barriärbefriade djup

utanför orden försvinner jag helt…
… det känns så fridfullt… som om jag nästan inte alls var där…
eller, här… alls

/