Jag såg mörka skyar mot en grå horisont

som glödde i rött,

men som snabbt falnat likt en brasa

som brunnit ut alltför fort.

En kall natt hade lagt sig som ett tungt täcke.

Den kvävde alla ljud i sin tunga svepning,

och tystade viskningar om hjälp och nåd.

Men när hopplösheten, mörkret och kylan var som störst

och allt kändes helt livlöst,

började jag känna värme komma från jorden.

Marken under mig började skälva av liv som inget

annat ville än att springa ut i en vårflod av ljus.

En förvandling så total att jag inget annat

än stumt kunde beskåda detta underverk.

Ett nytt liv...tar sin början.