Det var så han kom
på en stor grön häst
med ett fång rosor i famnen!

aldrig hade jag trott att
det skulle bli så tjusigt!

och visst blev jag glad
helt hänförd, faktiskt!

den gröna hästen skrattade
ett pärlande skratt var det

den talade i hans ställe, sa
Se dessa rosor, de skall bära
dina axlars ok genom eld och vatten!

bräckliga och vackra, en fauns gåva
man kan bli salig för mindre!

sommaren gick men hästen vande sig
aldrig vid att bo i en lägenhet i Göteborg

men varje dag red vi till Slottsskogen
och han, ja han följde med på cykeln

hästen blev ändå min lycko-häst, dess
gröna färg mina ögons drömmar

om hösten var vi redan förbytta
och vi led när allvaret grep oss
i anklarna med sina tunga floder

allt vatten runt dess manke blev
grönt av dystermörkret som föll
i november, den blötaste månaden

och han blev sköljd av svärtan
tvättad ren från sina läkemärken

att simma i lyckorus ar ingen känsla

som varar längre än sommaren