Blommor i en vas,
vatten bestulet från sin näring.
Det förflutna tappades bort på vägen.
Allt till följden av att du kom.

Höga trappsteg,
mot en högre våning.

En våning där jag kunde ta emot din kärlek.

Om någon är god, då är det du!
Om någon fyller alla mina rum, då är det du!

Kyla kröp upp från tårna och ända upp till hårets fäste.
Men någonstans på vägen fanns en värme omöjlig att beskriva.

En värme du gav, utan att veta om jag ville ta emot.

Konsekvent och vacker.


Sakta tar vi oss upp,
vi stöttar varandra,
vilar våra huvuden på varandras axlar.

Och på kvällen tänds stjärnorna på himlen,
och i en liten stad över havet ser du samma himmel.

Och samma berättelse når dina öron,
endast på ett annat språk.