Kärlek vilar inte.
Den saktar endast ner våra steg, stillar stormen i våra inre kroppar.
Den beundrar, den strider.
Uthärdar allt!

Kärlek vänder oss upp och ner.
Ut och in.
Likt regndropparna som klamrar sig fast vid fönsterkarmens undersida.
Där solen lyser genom dess tunna hölje.

Likt ett rasslande löv prasslar vi ivrigt från trädets nakna gren.
Ty det vi ser är vackert!
Det vi hör är ett nytt språk, likt älvspråk.