Nu går jag dit dom går
utan annan bestämning
än att följsamt leka
deras lekar, vara trogen
deras vilja

löser upp min egenhet

till små vita kulor
som regnar planslöst
över solfångarna

vita segeldukar spänns
över flodernas vadställen
glidflyger lågt mellan
ytskiktens gränser

deras leende munnar
utan ögon är rädsla

som svärmarna mot nattlampan

brinner de till en viskning