Mitt hjärta gråter men mina ögon är torra som sand.

Skakande händer, tomma.

Vaken på natten drömmer jag på dagen …

Jag såg dig i drömmen mitt på ljusets mittpunkt.

Ljuset och drömmen blandas till en inramning .

Som blir till den uppspikade tavla som hänger där i det blå.

Jag rörde ditt hår, smörjt i guld och jord.

Mina händer är nu fyllda av kött och blod.

Jag mötte dina blå ögon,

som varit mina mörka ögons hjärta.

Mina ögon vattnas nu av en varsin kanna.

Nu förblir de fuktiga av ditt hav av land,

inte längre samma sand.

Jag såg dig med dagens vita segel.

Du försvann med månen med nattens svarta segel.

Mitt hjärta gråter nu inte längre.


Hel och halv, liggandes, går jag vidare …