Ett fartyg tynar med solens farväl, bort.

En ensam själ med ett gråtande hjärta,

men som ändå är torrt.

Två delar som blivit splittrat likt en sköld.

Världens osedda verk.


Genom eld, vatten och jord.

Har de två delarna i ett, gått igenom obemärkt.

Hand i hand med ondskans eld.

Utan fridens solljus.

Utan gräsets känsel.

Utan lätet av de rinnande vatten.

Har de vandrat i den eviga natten.

Tunga steg i år efter år.

För att ge hopp till att få

se, och åter igen känna

doften av den blommande vår.


En sista berörelse av den ene.

En sista tår av den andre, fylld av sår.

En tår på led i tårarna av fred.

Skiljs de som i ett bokslut.

Så långt bort, men ändå så nära i fjärran land …


Slås en ny sida upp av ett läkande hjärta.

Som ska bli fyllt med kärlek och tanken av den andres verkliga hand …

Slutet på en början.