Skumtimmen
Kväll här igen och världen varken är eller inte,
och så dimman runt kullen däruppe
Vid hyggeskanten står en älg (kanske en rotvälta),
det är kallt på virrigt sommarslut-höstbörjansvis
Rått i luften,
och vi vandrar på kymig, kylig skogsväg
Osynliga vargrop om anklarna,
och under fötter stenar ,
granit kanske gnejs, jag kan inget om bergarter
Några stenklossar röda som laxforeller i halvmörkret/halvljuset,
och vi snubblar fram på skogsvägen i takt och otakt
Kasta macka i anonym bäck,
svart av tjärnen därborta,
plöjandes genom skogen med höstdoft och ruvande krispighet
Vändpunkten, tillbaka samma väg genom skogen,
du på ena och jag på andra sidan av grästovor,
och vi kallar det väg
Om inte väg: två perfekt paralella stigar,
att trampas i
skumtimmen