Hösten har kommit för att döda oss
för att ge rättshaveristerna makten

deras ständiga missnöje kommer att
förgifta oss, göra oss till sina slavar
med sina egensinniga krav på rättvisa

den sortens rättvisa som bara är till
för dem, där ingen annan hänsyn finns
som lägger torra höstlöv över resterna
av vad vi en gång kallade välfärd

och dom talar om frihet

så vrid ur trasan en gång tlll, ingen vet
ändå hur det kommer att sluta, eller så
är det just det vi alla innerst inne vet
för vi vet att vi varje dag måste visa
bättre resultat, visa att vi blivit bättre

tänja och sträcka, vrida och bända
på oss själva tills vi förlorat alla krafter
och rundgången tjuter i öronen

tills stjärnhimlen är det enda som återstår
och de förvridna hjärnorna i de utmattade
människokropparna utan hopp att återse
sin egen själ någon annanstans än på
en sträckbänk i helvetets förgård

den sista utposten där man ännu kan

niga för nymånens skära