Efter sommaren är en fuktig kokong
där all min längtan är samlad
går jag över den smala träbron
under det mörka trädets skugga

på de små små trappstegen, sakta
- håll dig i räcket för stegen är hala!

trappstegen in i höstmörkret
där du sätter ner dina fötter
lite tveksamt, en efter en

med hängande våta höstlöv
runt ditt huvud som en gloria
så samlade vi våra sommarminnen

det är en film, säger du, hösten
är en film, din bästa tid, då livet
är som allra intensivast att leva

vätan, dimman över sjöarna och den
lågt stående solen kramar hjärtat
som för sista gången innan mörkret

när tranorna flyttar igen, deras mörka
siluetter mot himlen och trumpeterna
som tutar ut sina gälla läten

den runda sjön som är den sista

där är din längtan, i de dagarna
där gräset är vått och högt, ännu grönt

går jag med dig, löser upp min tanke