När jag kom fram till torget var spektaklet redan igång.
Fläsket stod i flammor!
Tusen meter tarm och lika många lungor bidrog till atmosfären med en doft jag bara kan kalla ovanlig och obehaglig, den påminde mig om ordet mara..
Människorna som brann såg likgiltiga ut.
Ointreserade av sin bubblande hud.
Uttråkade av den smärtan jag antar att de kände.
Deras likgiltighet fick mig, trots den ovanliga stanken, att tappa min lust att stå och titta på de organiska fläskbehållarna.
Fläsket kunde flamma på utan mig.
Jag gick hem.
Kokade två ägg.
Drack två öl.
tänkte på maror.