Bläcket droppar från min haka.

Pennan är min äkta maka.

Jag känner mina händer brinna och skaka.


Tillsammans kan vi skapa.


Ord från ingenstans.

Dansar dem på arket likt en vals.

Ord som hämtade från våran rymd.

Även om min utsikt nu är skymd.


En framtid mina tankar söker likt strävar.

Ack, men jag sitter kvar här på mitt moln,

ensam och svävar.



Hand i hand kanske jag går i land.

För att väcka.

Istället för att släcka.


Den eld som håller mig i liv ...

Som skall åter glöda och förbli.